Herr talman! Så länge som människor har levt på jorden har kulturen - språket, musiken teatern, sången och dansen - funnits. Kulturen hjälper oss att hitta just det djupast mänskliga, som är du, jag och alla andra på jorden. Nu har vi ett unikt tillfälle i Sverige att åter diskutera kultur därför att år 2009 blir det år då kulturen återkommer på den politiska dagordningen. Det är väldigt länge sedan det inträffade, nämligen 1974 när de förra kulturpolitiska målen sattes upp. De reviderades på 1990-talet, men nu blir det en ny startpunkt för kulturen och kulturpolitiken, och jag tycker att vi alla ska vara glada för att vi nu får tillfälle att diskutera kultur och kulturens möjligheter på ett sätt som aldrig förr i vår tid som politiker.
Folkpartiet välkomnar givetvis att kulturen har åkt upp på den politiska dagordningen. Det är viktigt. Många talar om att kulturen skulle vara satt på undantag, att vi inte gör så mycket. Vi har hört hur oppositionen har klagat på att regeringen inte gör så mycket. Men jag skulle vilja säga att det nu råder kulturgryning i Sverige - kulturgryning, smaka på ordet! Nu öppnar sig möjligheten att diskutera kultur med nya utgångspunkter - vad kulturen kan göra för ett samhälle och för individer, grupper av människor, unga och gamla, kvinnor och män, både som utövare och som mottagare av kultur. Kulturen och kulturarvet visar oss vägen till det djupast mänskliga och ger oss perspektiv på vad det är att vara människa.
Olof Lavesson, min eminente kollega från Moderaterna, har talat väl om detta betänkande och jämställdhetsaspekter, HBT-aspekter och allt annat i sitt anförande och i replikskiftena. Jag vill egentligen bara instämma i det han har sagt om detta betänkande, som fångar upp alla möjliga olika saker som inte får plats i ett eget betänkande. Så vill jag konstatera, precis som sades tidigare av Solveig Ternström, att konsten är människans protest mot allt det som förråar och förhärdar och som kanske gör det för enkelt. Konsten utmanar, och det elementet ska vi ta fasta på när vi nu går vidare med den kulturpolitiska diskussionen med utgångspunkt i de förslag som utredningen har lagt fram.
Vi får komma ihåg att vi som har fått förtroendet att arbeta med kultur, antingen direkt som utövare eller som politiker, har ett stort ansvar. Tillsammans har vi ett syfte som är mycket större än vad vi kanske ibland kan föreställa oss här i kammaren eller vid datorn på arbetsrummet. Ansvaret är att alltid, på varje plats och i varje tid, lyfta fram kulturen och dess oanade kraft och möjlighet för varje människa och för samhället.
I detta anförande instämde Camilla Lindberg (fp).