Fru talman! Precis som Caroline Szyber var inne på är det nu fråga om ett lagförslag om förenklingar i anläggningslagen. Spontant handlar det om en lag som ska förenklas och tydliggöras. Många delar av lagstiftningsförslaget har vi absolut inga problem med. Det är bra för rättssäkerheten att grundlägga att samma sorts bedömningar ska göras. Det är mycket bra att ersättningsnivåerna blir tydligare. De bitarna är vi helt överens om i kammaren.
Det som vi från moderat håll hakade upp oss lite på gäller frågan om kulturreservat. Kulturreservat skiljer sig från till exempel naturreservat i så måtto att ett kulturreservat är mark som brukas och ska fortsätta att brukas. Självklart kan det behöva inrättas gemensamhetsanläggningar som går igenom ett kulturreservat där markägaren är en av dem som har gagn av anläggningen, men det vi vänder oss emot är att beslutanderätten tas bort från dem som äger eller brukar marken i kulturreservatet. Nu finns det inte så många kulturreservat i Sverige. Generellt sett när kulturreservat inrättas sker det i brett samförstånd. Naturligtvis blir ett kulturreservat oerhört dåligt om den som brukar marken är helt emot inrättandet av kulturreservatet.
Det kan vara så att det inte blir några problem utan att beslutsfattaren över kulturreservatet, det vill säga länsstyrelse eller kommun, för en öppen och bra dialog med brukaren av kulturreservatet. Men det är ingen självklarhet. Det är detta vi är bekymrade över, och det är en fråga som Riksantikvarieämbetet har lyft fram - även om det är många år sedan - som problematisk.
Moderaternas förhoppning är att regeringen tar frågan på största allvar, att man följer upp och ser till att fortsätta att ha den goda dialog som är grunden för en god skötsel av ett kulturreservat. Om de delarna missas är risken att brukarna av kulturreservatet försvinner. Då försvinner grunden för kulturreservatet.
Det här är vårt medskick, och vi reserverar oss för att frågorna ska uppmärksammas. Med det yrkar också jag bifall till reservation nr 1.