STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förenklingar i anläggningslagen
Fru talman! Vi är här i dag för att debattera en proposition om förenklingar i anläggningslagen.
Som tidigare nämnts är syftet att göra rätten till ersättning mer enhetlig och även göra handläggningen av ärenden mer rationell. Ändringarna gör att ersättningssystemet blir mer rättvist och lättare att förstå och tillämpa.
Regeringen föreslår att handläggningen enligt anläggningslagen i vissa avseenden ska förenklas. Regeringen föreslår vidare att ett kulturreservat ska jämställas med en fastighet vid tillämpning av anläggningslagen. Ett natur- eller kulturreservat ska vid tillämpning av lagen företrädas av den som har beslutat om reservatet, det vill säga länsstyrelsen eller kommunen, om inte undantag görs - det anges också i lagtexten.
Ett kulturreservat bildas för att skydda och bevara sammansatta landskap där marker, byggnader, anläggningar, spår eller lämningar tillsammans utgör värdefulla kulturhistoriska helhetsmiljöer. Gemensamt för de områden som väljs ut för att förvaltas som kulturreservat är att de på skilda sätt präglats av äldre tiders markanvändning och resursutnyttjande.
Det är en målsättning med kulturreservaten att inte lösa in marken till staten utan i stället verka för att miljöerna bibehålls i befintlig ägoform, vilken kan ses som en del av det kulturhistoriska värdet. Beslut om inrättande av kulturreservat fattas i samförstånd med dem som är berörda. Markägare som "drabbas" av begränsat förfogande över området till följd av att ett kulturreservat bildas har rätt till ekonomisk kompensation.
Eftersom det redan tidigare har varit möjligt för naturreservat, där tidigare även skydd av kulturpräglade landskap ingick, att ingå i samma bestämmelser som gäller för fastigheter i anläggningslagen är det logiskt att även dagens kulturreservat ska kunna omfattas av samma regelverk. Det blir mer enhetligt.
Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna 1, 2 och 3.