Fru talman! Det är klart att LSS-lagstiftningen ständigt måste följas upp, och man måste säkerställa att de som har behov också får behoven tillgodosedda. Men det som ni socialdemokrater hela tiden förnekar är att den politik och den retorik ni har fört har lett till drastiska förändringar.
Man går från att det i princip är 45-50 procent av dem som söker som beviljas statlig assistans till att det är 15-20 procent. Och den förändringen sker på bara några år. Alla dessa hjälps ju inte av dagens lagförslag, där kommunen ska informera den person som har blivit av med sina assistanstimmar, för det är inte alla som kommer att få assistans från kommunen heller. Detta ser vi i den statistik vi har på det området. Det är färre i dag som får stöd över huvud taget. Människor kommer i kläm.
Ja, ni har fört in ett stopp mot tvåårsomprövningar. Men alla de som redan har fått sin assistans indragen hjälps inte av det. Alla de som är beroende av kommunal personlig assistans eller andra insatser inom LSS hjälps inte av det.
I dag får inte människor det stöd de behöver, och det är Socialdemokraternas förda politik och retorik som har lett fram till det. Det beror inte i första hand på att ni har kommit med lagförslag som har inneburit förändringar utan på att ni lät bli att komma med lagförslag när vi såg de drastiska förändringarna. Från ett år till ett annat minskade det plötsligt med tiotals procentenheter i fråga om hur många som fick assistans beviljad. Nu är det bara 15 procent som enligt myndigheterna har mycket omfattande behov.
Då räcker det inte med retoriken: Vi har stoppat tvåårsomprövningar, och vi gör lite småförändringar i detaljerna. Det behövs en politik för att ändra och återupprätta.