Fru talman! 3 minuter och 55 sekunder - så mycket tid ägnade Mikael Dahlqvist åt att prata om annat än dagens fråga. Dahlqvist framhåller allt bra som regeringen har gjort, men faktum är att det är regeringens signalpolitik som har lett till den situation som vi har i dag. Då pratar jag om regleringsbrevet, som vi har hört om här, och inte minst om finansministerns uttalande om att skära ned på kostnader för personlig assistans och sjukersättning. Det är framför allt det som har fått genomslag.
Dahlqvist skyller utvecklingen på urvattnade domar med för stort tolkningsutrymme. Trots vetskap om hur fel saker och ting kan tolkas väljer regeringen i denna sakfråga att inte skriva in personlig kontakt i bestämmelsen. Man nöjer sig med att tycka att det är underförstått i texten, trots att man vet hur fel saker och ting kan tolkas.
Min fråga blir: Vad är det som gör att man inte vill skriva in detta när man egentligen håller med i sakfrågan?