Herr talman! Jag tackar Anna-Caren Sätherberg för frågan.
Analysen av Sveriges ekonomi och det ekonomiska läget i världen är positiv. Det jag försökte måla upp i mitt anförande var att det må gå bra i dag - möjligen kunde det ha gått ännu bättre - men att vi behöver titta på vad som händer i det långa perspektivet. Det jag målade upp var ett antal nyckelindikatorer, fundamenta, som vi behöver bejaka, titta på och adressera.
Att vi har minskade investeringar i forskning och utveckling kommer att påverka oss på sikt och att vi har minskade patentansökningar likaså. Detta är något jag är orolig över. Jag hoppas att även Anna-Caren är orolig över det, för det handlar om att ta ansvar för Sveriges ekonomi i det långa perspektivet och se vad som händer bakom nästa hörn.
Vad gäller satsningar och storlek på satsningar: Att regeringen satsar så mycket här och så mycket där är en återkommande argumentation jag hör. Men det jag inte begriper mig på är att man tar 10 kronor eller 50 kronor av en företagare och sedan ger 1 eller 2 kronor tillbaka och kallar det satsning.
Varför tror Socialdemokraterna att de vet bättre vilka investeringar en företagare behöver än vad företagaren själv vet? Jag tror att den enskilde företagaren vet bättre vad han eller hon behöver prioritera i sina investeringar än Anna-Caren som är politiskt förtroendevald och som inte leder företaget och behöver ta konsekvenserna.
Jag hör samma argument i debatten om vinster i välfärden. Vad är det som säger att ett kommunalråd i Trollhättan vet bättre vad som är bäst för det enskilda barnet än barnets föräldrar?