Fru talman! Jag kan ha missat någonting, men jag har inte sett ett fullt finansierat förslag för hela Norrbotniabanan från Socialdemokraterna - men det är möjligt att regeringen återkommer. Annars blir det just retorik, som det ofta är.
Låt mig ta upp frågan om skogen, eftersom det är en nyckelfråga. För mig är det ingen norrländsk fråga, utan det är en svensk fråga som täcker in många delar av vårt land. Det finns en otrolig potential, framför allt inom förädlingen. Det kan gälla trähusbyggande och annan användning. Nu vill man närmast använda skogen till precis alla möjliga ändamål, till exempel transportmålen.
Nu säger Anna-Caren Sätherberg att hon håller med om att det ska vara möjligt att få ersättning och att äganderätten inte ska hotas. Det låter fint, men problemet är att landets skogsägare inte upplever det riktigt på det sättet. Man upplever att det är en konstig tillämpning och inventering av biotopskyddet, och man upplever en rättsosäker position i sammanhanget. Man måste kunna välja sida och säga att det ska utövas ett stort miljöansvar inom skogsbruket med den skogsbruksmodell som finns med två jämställda miljö- och produktionsmål. Det handlar om att lita på skogsägarna, att de utifrån en äganderätt fortsätter att ta sitt eget ansvar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringspolitik
Sverige har en av världens bäst förvaltade skogar, och det sker nu intrång på äganderätten. Att hävda att man vill värna äganderätten - men skogsägarna upplever det inte så - är erbarmligt dåligt om man menar allvar med att vi ska utveckla och ta vara på alla möjligheter. Det är ett löfte för en tillträdande alliansregering att vi tydligt kommer att vända inriktningen på skogspolitiken framåt.
(Applåder)