Herr talman! Kollegor och åhörare! Det är näringsutskottets betänkande 12 Näringspolitik som vi ska debattera i dag. Det känns speciellt angeläget för mig i dag. Jag tänker på vad som pågår i min hemkommun med en gruva som gick i konkurs och allt som det bar med sig. Pessimismen kom tillbaka. Den hade vi i Pajala äntligen kommit ifrån när en gruva startade 2012. Men det som i dag gläder merparten av invånarna i min hemkommun är givetvis att gruvan kommer att starta igen, till sommaren. Vi har även turismföretagare som satsar stort, och att de lyckas gör inte saken sämre.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringspolitik
Jag är vanligen inte den som är först med att lyfta fram riskkapitalister som några som räddar samhället eller välfärden eller för den delen som några som skulle ha något annat i tankarna än att tjäna mycket pengar på så kort tid som möjligt. Men nu när jag har chansen ska jag säga några ord om de investerare som köpte anrikningsverket och tillhörande utrustningar i gruvan.
Jag kan faktiskt inte låta bli att lyfta på hatten och tacka de här investerarna, riskkapitalisterna eller vad man nu kallar dem. Det var så nära att konkursförvaltaren sålde allt till en köpare som skulle slakta verket och sälja allt vidare. Det är helt otroligt hur nära det var. Med andra ord räddades allt i sista stund av dessa investerare.
För att inte göra er helt förvirrade när det gäller vem det är som försvarar dessa riskkapitalister ska jag säga att jag givetvis också förstår att det inte var en dålig affär att köpa allt detta, som har kostat upp till miljardbelopp att bygga upp, för en spottstyver av byggkostnaden. Men att de ska få igen sina pengar på kort tid, vilket man skulle kunna tro att alla riskkapitalister räknar med, är inte nog fallet här.
Jag kan bara konstatera att utan dessa investerare skulle en gruvstart i Pajala kommun definitivt ha varit en dröm som man hade fått lägga längst bak i pärmen för presumtiva arbetstillfällen, och det för flera generationer framåt. Och som salt i såret skulle återställandet av gruvområdet säkert ha kostat samhället 250 miljoner kronor.
Som alla här förstår är det givetvis fortfarande inte ett helt riskfritt projekt för dessa investerare och för dem som har gått in med finansiering för att möjliggöra en start för gruvbrytning i sommar. Men det som jag reflekterar över är skillnaderna jämfört med Northland, som hade skulder på över 10 miljarder. Och i dag startar man med kapital som inte är i närheten av dessa belopp. Och det är inga låneinstitut med skyhöga räntor som knackar på dörren var och varannan dag.
Statens roll i näringslivssatsningar och i fråga om riskkapital och så vidare kommer ofta upp till diskussion. Staten kan inte gå in som aktör och vara dominerande i näringsgrenar, som till exempel gruvan i min hemkommun, om inte vårt bolag LKAB skulle se möjliga framtida synergier eller helt enkelt se det som en bra investering för framtiden. Men en sak som staten definitivt ska titta på är infrastrukturen. Det gäller alla näringsgrenar som behöver infrastruktur, oavsett om det är bredband, järnväg, väg, flyg eller sjöfart.
Att det inte finns snabba svar eller lösningar är förståeligt. Men att inte göra sitt yttersta för att lösa transportfrågor, som det oftast rör sig om när det gäller till exempel gruvor, vore väl lite av ett tjänstefel av en regering. Jag och Vänsterpartiet tycker att det är ytterst angeläget för en regering som säger sig värna om klimatet att titta extra noga på transporter som skulle kunna bli mer klimatsmarta.
Herr talman! Nog om näringsgrenen gruvan i min hemkommun. Att Alliansen tillsammans med SD driver igenom två tillkännagivanden tycker jag återigen är att slå in öppna dörrar, som i många fall tidigare i den här kammaren.
Att över 200 yrkanden och nära 50 reservationer behandlas i betänkandet visar givetvis på engagemanget i en mycket viktig fråga. Att vi och regeringen har samma syn i mycket kan väl också framträda, men det finns och ska finnas skillnader. Det är helt naturligt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringspolitik
Jag kommer från den glesaste landsbygden. Det har väl ingen kunnat missa efter de snart fyra år som jag har haft äran att sitta i riksdagen tillsammans med er andra här i kammaren. Att driva företag i landsbygden är nog extra viktigt men också förknippat med utmaningar. Vi behöver alla former av utkomstmöjligheter och arbetstillfällen för dem som har klamrat sig fast där och som även i fortsättningen vill leva och verka på orter som inte har stora städer som ger möjlighet till arbetsplatser och utkomstmöjligheter.
Men det handlar också om marknadskrafter som på andra platser ofta löser värden på fastigheter, eller andra lösningar som är kopplade till att stora kundgrupper i sin tur löser även andra utmaningar för företag.
Att få till generationsskiften eller att anställda ska kunna ta över företag blir många gånger svårare i gles- och landsbygd än i storstäder eller på orter som är nära storstäder. Därför är det viktigt att staten inser de utmaningar som finns i fråga om övertagande av företag som annars har svarta siffror. Men kapitalförsörjningen fungerar inte på samma sätt i landsbygden eller för alla företagsformer. I storstäder där det finns stora kundunderlag och marknadskrafter som försäkrar värden stöter man inte på dessa svårigheter.
Att samma typ av skillnader förekommer om det är typiskt kvinnodominerade yrken gör inte saken snyggare heller precis.
Jag har fått möjligheten att resa en del genom uppdraget som riksdagsledamot. Jag tycker att det är fantastiskt att det i USA finns betydligt fler företag som ägs av de anställda än jag trodde. Det var en överraskning för mig. Samma sak gäller i andra europeiska länder. De har en bättre syn på arbetstagarägda företag. Man skulle kunna utreda hur vi i Sverige skulle kunna underlätta för företag som det går bra för men som hotas av nedläggning. Skulle de anställda kunna ges möjlighet att ta över?
Jag tror definitivt att synen på olika företagsformer behöver ses över. Mångfald inom drift och ägandeformer för företagande, till exempel kooperativ och arbetstagarägda företag, skulle givetvis utveckla och underlätta övertagande av företag men även vid nystart.
Herr talman! Vi i Vänsterpartiet står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 17.
Ibland har man verkligen tur med vilka seminarier man deltar i. I går var jag och några kollegor som sitter här i kammaren på en tillställning som hette Finns det plats för en mångfald av ägarmodeller i Sverige? Vi lyssnade bland annat på ekonomie doktor Sophie Nachemson-Ekwall och Anders Källström som är vd på LRF.
De lyfte båda fram det som vi i Vänsterpartiet påpekar i vår motion och som vår reservation handlar om. Jag citerar från motionen. Vi menar att riksdagen ska ställa sig "bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning om i vilka former staten kan underlätta för arbetstagarägda företag samt arbetstagarövertagande av hotad produktion och tillkännager detta för regeringen".
Ni som var med på seminariet i går nickade instämmande till det som föredrogs. Nu har ni chansen att komma ett steg närmare. Det är bara att rösta på vår reservation.
(Applåder)