Herr talman! Jag hade bestämt mig från början för att ta replik på Lars Eriksson. Vi får se hur det går.
Lars Eriksson nämnde Kungsbacka. Som Kungsbackainvånare kan jag inte låta bli att ta upp den tråden. Kungsbacka är en av de kommuner runt Göteborg där det faktiskt byggs hyresrätter, till skillnad mot i det rödgrönt styrda Göteborg. Där presteras inte särskilt mycket bostadsbyggande. Det får kranskommunerna ta hand om. Och de gör det med viss framgång. 500 bostäder per år planeras och byggs i Kungsbacka. 30 procent av dessa är hyresrätter.
Målet var nästan den viktigaste punkten i Lars Erikssons anförande. Då kommer jag att tänka på strofen: "Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd."
En av de vägar som jag tycker att vi ska diskutera - varje steg på vägen är ju viktigt - är bullerfrågan. Den bereddes av den tidigare regeringen. Ett förslag remitterades där riktvärdet för buller, det ekvivalenta mätt vid fasad, skulle vara 60 decibel. Ministern och regeringen presenterar i stället en bullerförordning där värdet är 55, och vid en tillfällig bostad, en studentbostad, är värdet 60 decibel mot att det kunde ha varit 60 respektive 65 decibel.
Lars Eriksson är lika angelägen som jag om att få fram ytterligare bostäder åt studenter. Företag behöver också bostäder för att kunna rekrytera personal. Tycker inte Eriksson att det är hög tid att regeringen kommer till riksdagen med ett förslag om mer tillåtande bullerregler, som ett steg på vägen?