Herr talman! Det är något som slår mig när jag lyssnar på Caroline Szybers frågor och när jag lyssnade på Robert Hannah tidigare i debatten. Det verkar vara mycket beroende på vem som representerar Liberalerna och Kristdemokraterna i olika debatter var tyngdpunkten ligger i det som sägs.
Om Kristdemokraternas företrädare i den debatt i riksdagen då propositionen antogs, den 4 juni 2014, använder uppgifterna som ett argument för att 150 000-200 000 av Attefallshusen kommer att kunna komma till använder man dem också för att signalera till Sverige: Det här är en del av vår bostadspolitik. Den tror vi kommer att ge ett svar på frågan om hur de som saknar en bostad ska kunna få en bostad.
Det är så som jag uppfattar att Kristdemokraterna i den debatten använder det argumentet.
Vi socialdemokrater röstade för den reformen, inte för att vi trodde att det var en lösning i fråga om bostadsbristen, utan för att vi inte har någonting emot att man sätter upp den typen av hus under dessa former på sin tomt. Det har för oss aldrig varit ett svar på frågan hur man ska komma till rätta med bostadsbristen för studenter och för dem som får ett jobb i den här regionen och kanske behöver hitta en bostad snabbt för att kunna ta det jobbet. Det är inte så som vi har sett på den reformen.
Sedan tolkar jag Caroline Szybers resonemang kring det bostadspolitiska målet som att vi mycket väl kan komma överens om ett bostadspolitiskt mål mellan våra partier i riksdagen.