Fru talman! Jag tror i likhet med Ewa Thalén Finné att det är en palett av olika frågor som avgör hur framgångsrik bostadspolitiken är. Vi har aldrig någonsin hävdat att subventioner inom bostadsbranschen är den enda sanna lösningen på hur man får ett ökat bostadsbyggande. Det har vi aldrig någonsin hävdat.
Vi har hävdat att det är ett stöd för att se till att bostäder som annars inte skulle byggas också blir byggda, och jag ställer samma fråga till Ewa Thalén Finné som jag ställde till Ola Johansson: Är det din bedömning att man kan bygga i volym som ett helt miljonprogram, som ju ändå är behovet i dag, och att det skulle komma till utan att staten gör någonting annat än att justera i diverse regelförenklingar? Tror Ewa Thalén Finné att det var på det viset som miljonprogrammet växte fram på 60- och 70-talen? Tror Ewa Thalén Finné att det var på det viset som man bröt med det gamla Fattigsverige, när man skaffade bostäder med vvs och elektricitet som höjde den svenska levnadsstandarden och som, skulle jag säga, är ett av många skäl till att vi i dag blir så gamla som vi blir i Sverige?
Man kan ha många synpunkter på olika delar i bostadspolitiken, men att staten har ett ansvar i fler frågor än att bara justera i regelförenklingar tror jag ändå att vi skulle behöva komma överens om.