Herr talman! Tack, Caroline, för din fråga! Jag uppskattar dig som ordförande för vårt utskott. Du har ett tilltal och en ton som jag tycker är bra för den bostadspolitiska debatten.
Men jag håller mig kvar lite vid det bostadspolitiska målet. Det är klart att man kan förringa det och säga: Man kan inte bo i ett mål. Det tror inte jag heller. Men om man menar allvar med att sträcka ut händer och ta emot utsträckta händer är väl detta en alldeles utmärkt fråga att börja med, där man kan börja bygga förtroende mellan varandra. Det är så jag har sett på frågan. Det är så som regeringen också ser på den. Det är en viktig fråga för att visa att vi kan föra samtal med varandra och komma överens. Att då reservera sig mot att man över huvud taget ska ha ett sådant gemensamt mål tycker jag känns väldigt konstigt.
Sedan vill jag citera vad en partivän till Caroline Szyber sa i den debatt som riksdagen hade när man antog förslaget om Attefallshusen: "Attefallshus som de kallas, på sikt kan skapa 150 000-200 000 nya bostadstillfällen." Jag tycker att när man säger det säger man att det inte bara handlar om att människor får sätta upp en större friggebod på tomten där grannar eller vänner som kommer på besök kan bo. Det är också en del i en bostadspolitik där man faktiskt talar om att det är på så vis man tycker att man ska komma till rätta bostadsbristen.