Fru talman! Det goda omdömet om den verksam-
het som jag har fört på tal väcker naturligtvis en och
annan förhoppning. Det må jag säga till utbildnings-
ministern.
Sedan säger utbildningsministern, om inte i mäst-
rande så ändå i något rättande ton, att det faktum att
folkrörelserna är viktiga, att de har varit policyska-
pande i t.ex. biståndsarbetet, inte är någon garanti för
att man skall få ett visst anslag på ett annat område.
Men min poäng var närmast att det ideella folkrörel-
searbete som i hög grad har gått i spetsen för det
internationella biståndsarbetet, men även varit med i
den stora demokratiprocess som vi har haft över det
hundratalet år som vi kan räkna med att de fria folkrö-
relserna har verkat, är också något av ett kvitto på och
en garanti för att det man i sina bästa stunder håller på
med är till stor samhällsnytta. Med den utgångspunk-
ten tror jag inte att det blir så svårt att tänka i positiva
termer.
Nu sade statsrådet också att det har att göra med
efterfrågan, arbetsmarknadens behov osv. Men den
utbildning som jag har talat om har en 30-procentig
ökning över några år. Den har en tillströmning av
sökande som inte gått att tillgodose. Den kurs som
statsrådet ägnade sig mest åt i sitt svar, nämligen MR-
kursen, hade ett par hundra sökande till ett drygt tjog
platser.
Nu räknar statsrådet som sagt var med en uppräk-
ning. Eftersom det är en politisk övning vi har just nu
vill jag ändå låta detta vara litet av en opinionsyttring,
kalla det gärna en påtryckning, för att det här skall
snabbas upp. Regeringen har visat gott prov på att
både ändra och raska på i en del frågor, och jag vill
gärna räkna in den möjligheten när det gäller att få en
rättvis fördelning för de teologiska högskolor som nu
bedrivs i frikyrklig regi.
Tack, herr statsråd och fru talman!