Fru talman! Jag sade i mitt svar att jag är överens
med Elver Jonsson om att de etiska frågorna är vikti-
ga också i den högre utbildningen. Jag vill ändå un-
danröja missförståndet att etiska frågor uteslutande
behandlas inom teologiska utbildningar, eller ens
främst inom teologiska utbildningar. Etiska fråge-
ställningar är aktuella i alla möjliga sammanhang när
det gäller den högre utbildningen, inte minst i naturve-
tenskapliga sammanhang. Regeringen har nyligen
tillsatt en utredning som just skall behandla frågor om
etik i forskningen och som omfattar många olika
spörsmål.
En parlamentariskt sammansatt utredning behand-
lar gentekniken och dess etiska konsekvenser. Det
finns också andra etiska frågeställningar som har att
göra med demokrati och med vårt samhällsskick och
de värderingar som bär upp detta och som enligt min
mening bör prägla och komma in i en lång rad olika
utbildningar inom högskolan. Detta är alltså inte en
exklusivitet inom de teologiska utbildningarna, även
om det naturligtvis också där är mycket viktigt.
Mot den bakgrunden har jag tillkallat den särskil-
da utredningen om mänskliga rättigheter i den högre
utbildningen. Det visar sig nämligen att Sverige be-
driver väldigt litet utbildning i ämnet mänskliga rät-
tigheter, tvärtemot de konventioner som vi i olika
sammanhang har skrivit på. Vi förefaller ha ansett att
frågan om utbildning i ämnet mänskliga rättigheter
främst är en fråga för länder där mänskliga rättigheter
inte är särskilt respekterade och att vi själva inte be-
höver bekymra oss särskilt mycket om den frågan.
Den uppfattningen delar inte jag. Därför tycker jag att
det är angeläget att få till stånd en allmän belysning
av hur den högre utbildningen också kan främja kun-
skaper i mänskliga rättigheter. Där är bl.a. juristut-
bildningen en viktig del men också, förvisso, de nu
aktuella utbildningarna vid exempelvis Teologiska
Högskolan i Stockholm.
På nytt vill jag understryka att de här aktuella ut-
bildningsanordnarna bedriver en utbildning som jag
inte har någon som helst anledning att kritisera. De är
säkert på många sätt värdefulla.
När det gäller den fortsatta utbyggnaden är det
nog ganska klart vad innebörden är. Vi har ju beslutat
om en utbyggnad t.o.m. år 1999. Ingen fördelning är
gjord så att alla högskolor skall ha någon sorts norm
så att säga, utan när det gäller fördelningen tas hänsyn
till arbetsmarknadsbehov, till studenternas efterfrågan
och till olika regionala aspekter. Detta är alltså redan
beslutat av riksdagen.
Däremot har regeringen och Centerpartiet alldeles
nyligen lagt fram ett gemensamt förslag, av vilket
framgår hur vi anser att de resterande 20 000 platser-
na skall fördelas för år 2000. Det är riktigt, som båda
talarna här har understrukit, att en kraftig utbyggnad
av den högre utbildningen pågår. Den är viktig för
hela vårt land. I den fördelningen har vi undantagit
resurser motsvarande 325 heltidsstuderande. Det har
vi gjort för att i samband med ett beslut senare kunna
göra en fördelning; detta när exempelvis olika utred-
ningar är klara.
Jag räknar med att kunna utnyttja någon del av
dessa 325 platser också för en förstärkning av de
teologiska högskolor som vi nu talar om. För att un-
danröja alla missförstånd vill jag säga att det inte är
fråga om 325 platser men en del av platserna skall
kunna utnyttjas också för dessa utbildningar.