Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande, inklusive tillkännagivandet.
Jag är faktiskt lite glad över att vi kan enas i den här frågan. När jag första gången hörde talas om straffmåttet för framför allt handgranater för ett och ett halvt eller två år sedan måste jag medge att jag blev lite chockerad över hur det såg ut i Sverige. Brottslingar kunde tas av polisen på gatan i till exempel Malmö och man kunde hitta en handgranat i deras bagage, men sedan släpptes de igen. Det var inte tillräckligt högt straffvärde för att de skulle häktas. Det var i princip lagligt att springa runt med handgranater på stan tills man blev fälld. Så kan det inte få vara. Därför är det väldigt bra att vi nu i riksdagen kan enas om att höja straffet, så att dessa brottslingar kan häktas.
Den beskrivning jag fick vid den första dragningen i denna fråga var att det var så i Danmark; där blev man häktad direkt när man hade handgranater med sig. Jag måste också medge att jag första gången blev lite förvånad över att höra att folk sprang omkring med handgranater i Sverige. Varför var det handgranater och inte skjutvapen? Jo, det berodde just på att straffen var så låga. Vi har ett problem inte bara i Sverige utan i hela Europa efter framför allt Balkankrigen; det har funnits en stor illegal tillgång till handgranater på den svarta marknaden. Då är det väldigt viktigt att vi i Sverige tar tag i detta.
När jag ser hur det har accelererat och hur handgranater verkar ha blivit något av ett favoritvapen för interna gänguppgörelser blir jag chockad. Det är inte något nytt. Före 2014 skedde upp till åtta handgranatsattacker i Sverige. Efter det har det accelererat ännu mer. Det är då väldigt bra att vi nu i dag kan besluta om denna proposition i kammaren och se till att det verkligen blir en strafförändring.
Jag vill ändå passa på att ställa en fråga till alliansrepresentanterna. Varför gjordes inte denna förändring redan under förra mandatperioden? Det hade varit så mycket lättare. Det var precis samma fråga då. Det hade i och för sig inte skett så många attacker. Det var bara åtta attacker med handgranater.
Det hade varit så mycket lättare om den förra regeringen redan hade skärpt straffen för handgranaterna. Då skulle vi ha kunnat slå till tidigare. Polisen hade kunnat häkta ungdomarna och brottslingarna som sprang omkring med handgranater.
Det hade funnits en tydlig hotbild mot dem. Det hade kanske inte etablerats att de kastar handgranater på varandra, som de faktiskt har hållit på med, och dödar människor. Det gäller också hotet mot allmänheten.
Det hade varit enklare om man i tid hade skapat de regler som gör att vi förhindrar åtminstone en del av gängkriminalitetens explosion i till exempel Malmö. Exemplet från Danmark fanns redan då.
Bättre sent än aldrig, kan man säga. S-MP-regeringen har arbetat hårt. Vi har under åren hittills sedan vi tog över regeringsmakten hanterat över 100 propositionen på Justitiedepartementet.
Jag är glad att vi nu också skärper straffen för handgranater och grövre vapen. Jag är glad över att riksdagen kommer att vara relativt enig i denna fråga.