Fru talman! Som jag nyss konstaterat har också Mats Pertofts eget parti insett att produkten inte blev så bra. Det innebär att man röstar på Alliansens förslag. Det är ett erkännande i sig.
Från talarstolen har han i debatten riktat en fråga: Varför löste inte den förra regeringen alla problem så att vi måste jobba? Det är varje regerings dilemma. Det är nog en ganska vanlig typ av retorik. Varför fixade ni inte allting för oss innan? Nej, prövningarna kommer vartefter.
Precis som Mats Pertoft nämnde började det förvisso 2014 att ske ett antal attacker. Men han vet mycket väl hur det fungerar inom rättsväsendet och hur lagstiftningen fungerar.
Först måste vi få till stånd några förundersökningar som på något sätt leder till att en åklagare väcker åtal i ärendet och tar det till domstol. Sedan ska det tröskas igenom för att det ska skapas praxis i domstolsväsendet, förhoppningsvis innan man ändrar lagen.
När man sedan har fått ett antal domar, som vi kanske har fått i veckan, som innebär att lagstiftaren tycker att det inte blev riktigt rätt, börjar man se över lagstiftningen. Det är precis det som har skett i det här fallet.
Varför togs inget initiativ? Den 21 februari 2013 antogs direktiven till den utredning som regeringen de facto har levererat i första skedet. Det är den utredning som handlade om skärpta straff för organiserad brottslighet. Arbetet startade och utredningen som sedan ledde till en proposition startade på grund av alliansregeringen.
Vi upplevde från vår sida att den inte räckte till. Därför fortsatte Alliansen att driva frågan framför sig, och därför blev det tillkännagivanden i riksdagen som har lett till den här propositionen. Det är svaret på din fråga.