Fru talman! Jag lockas naturligtvis att kommentera replikskiftet alldeles nyss så här i inledningen av mitt anförande. Det är väl inte så att den socialdemokratiska regeringen, stödd av Miljöpartiet och Vänstern, har dukat något bord när det gäller skuldsanering. Det var faktiskt under vår regeringsperiod som lagen om skuldsanering kom och vi jobbade upp detta. Sedan har ni möjligtvis haft den under er period och gjort justeringar. Nu får vi ta ett tag igen, för ni har inte gjort tillräckligt. Vi står inför att väldigt många människor är illa utsatta, och det måste vi ta på stort allvar.
Jag ställer mig helt bakom de anföranden som hållits av mina kolleger i majoriteten. Jag är inte jurist, men jag tänker ändå prata om de här frågorna på mitt sätt. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi vågar aktualisera dessa mycket allvarliga frågor.
Över huvud taget är konsumentfrågorna frågor som berör dig, mig och alla omkring oss på ett eller annat sätt. Jag har själv till exempel en släkting som i 20 år, efter att inte ha lyckats med sitt äktenskap utan separerat, har kämpat med en rejäl skuld utan att lyckas bli fri. Han har verkligen jobbat med detta. Jag har på nära håll sett hur en människa kan känna att livet är väldigt tungt. Vad man än tjänar tas pengarna, och skulden blir inte mindre eftersom de tas till ränta. Det är ockerräntorna och systemet där man tar räntorna före själva skulden, vilket innebär att räntorna inte minskar eftersom skulden inte minskar, som gör att människor hamnar i det här evighetsgäldernärskapet, om det kan kallas så.
Jag tycker inte att det är bra att människor ska behöva känna sig så. Som Jan Ertsborn upplyste om är det ungefär 100 000 människor som bara i mycket begränsad omfattning kan få en skuldsanering som gör dem fria.
Jag tycker över huvud taget att begreppet evighetsgäldenär är skrämmande. Tänk själv att alltid känna att jag inte kan göra någonting som ger mig vinst eller som gör att jag känner mig fri och gör rätt för mig! Många av oss tycker att det är jobbigt, och lär ut det till våra barn, när man är skyldig kompisen en tjuga eller skyldig för en bit mat eftersom man inte haft några pengar med sig. Detta är inget man vill ha! Man vill vara fri från sådana saker.
Vi kristdemokrater menar att människor i varje läge måste få en chans att komma igen och få känna hopp och tillit inför framtiden.
När det gäller de förslag som nu finns kan vi se att vår regering, som endast har regerat i ungefär fem månader, är beredd att ta tag i detta på allvar så att människor blir fria. Vi måste göra något åt detta. Vi måste hjälpa våra medmänniskor att komma loss.
Jag vill också beröra en annan fråga, nämligen de barn som hamnar i skuldknipa. I Svenska Dagbladet kunde man i går läsa om barn som skuldsätts i och med att föräldrarna gemensamt med barnet undertecknar till exempel köp av skolfoton. När betalningen har förfallit och föräldrarna inte lyckas betala blir barnen betalningsskyldiga. Denna skyldighet uppkommer först när barnen är 18 år - med ränta, naturligtvis.
Detta är ingen god start på ett vuxenliv för våra barn. Det ska inte behöva ske. Vi behöver undersöka hur reglerna kring barns skuldsättning kan bli mer effektiva. Föräldrar måste i dag enligt föräldrabalken fråga överförmyndaren om samtycke innan de skuldsätter barnen, men det är uppenbart att de reglerna inte är tillräckliga eller åtminstone inte efterföljs. I så fall skulle det väl inte förekomma 50 000 fall hos Kronofogdemyndigheten som rör omyndiga gäldenärer.
Barns skuldsättning har varit föremål för utredning tidigare. Den utredningen överlämnades till den förra regeringen. Då föreslog utredningen att en underårigs förmyndare skulle göras betalningsskyldig för kostnader för exempelvis fordonsskatt och avgifter för trafikförsäkring eller oriktig parkering även om fordonet var registrerat på barnet. Men det hände inte så mycket mer under den förra regeringen. Nu utgår vi från att vår regering får ta dessa uppgifter och utredningsresultat för att också göra något.
Nej, det är inget bra sätt för ett barn att börja det vuxna livet med betalningsanmärkningar och fordringar. Om barnets föräldrar inte betalar, vem ska då göra det? Vad ger det för signaler till våra barn om man låter skolfotoräkningarna förfalla och struntar i konsekvenserna? Jag menar inte att alla gör det av ondska. Många gånger kanske det är slarv. Men det spelar ingen roll. Barn lever i ett konsumtionssamhälle i dag, och de måste få ha förebilder i oss vuxna. Därför måste vi uppmärksamma och fokusera på denna allvarlighet.
Att barn blir betalningsansvariga för sina föräldrars inköp är illa nog, men att de själva luras in i köp och avtal borde också kunna undvikas. Därför tycker vi att det är helt riktigt att inte ha reklam som riktas mot barn. Dock behöver vi vara mer offensiva än så. Vi behöver till exempel låta konsumentkunskap och gärna också konsumtionskunskap ingå i samhällskunskapen på våra grundskolor.
Jag vill framhålla vikten av att vi uppmärksammar de här delarna och tar ett rejält tag så att det händer någonting. Detta är problem som många människor drabbas av, och dessa skulle kunna bli fria. Vi skulle helt enkelt kunna få ett bättre samhälle där fler människor blir nöjda och tillfredsställda med sina liv.
Jag yrkar å Kristdemokraternas vägnar bifall till utskottets förslag i betänkandet.