Fru talman! Konsumentfrågor och konsumentpolitik är ett viktigt politiskt område inom civilutskottet. För medborgarna är köptrygghet, konsumentinformation och produktsäkerhet viktiga frågor som påverkar oss i vardagen varje dag. Det finns en tradition och historia av bra konsumentpolitik och konsumenttrygghet i Sverige, men vi ser att det nu finns goda internationella exempel som hjälper oss att skärpa vår lagstiftning på området här i Sverige.
Vänsterpartiet stöder naturligtvis förslag och beslut som leder till bättre konsumentförhållanden men är kritiskt till överstatliga regleringar. Vi ser dock att mellanstatligt samarbete inom konsumentområdet kan gynna medborgarna och öka vår köptrygghet.
Fru talman! Jag vill också inledningsvis framhålla att jag naturligtvis står bakom alla våra reservationer från Vänsterpartiet i betänkandet om konsumentfrågor men väljer att yrka bifall till reservationerna 7 och 13.
I januari deltog jag i en interpellationsdebatt om överskuldsättning tillsammans med justitieministern. Trots att justitieministern var positiv till en utredning om möjligheterna till skuldavskrivning väljer jag att lyfta fram vår reservation i dagens betänkande. Det beror på att frågan om överskuldsättning är en av våra främsta konsumentfrågor.
Vi lever i ett samhälle där konsumtionen styr många av våra vardagliga rutiner och val. Kreditinstituten lockar med snabba och stora lån till ockerräntor utan säkerhet. Det är populärt att tala om att människor själva ska ta ansvar för sina skulder och för att avtal ska hållas. Jag och Vänsterpartiet är medvetna om att de flesta människor naturligtvis vill göra rätt för sig, precis som de flesta människor vill ha ett jobb som ger en lön som det går att försörja sig på. Frågan är vilket ansvar kreditinstituten själva bör bära för att människor som tar lån hos dem råkar illa ut. Jag menar att vi kan ställa krav på att kreditinstituten och marknaden ska ta sin del av ansvaret för att de erbjuder lån på usla villkor. Vi som lagstiftare har ett ansvar för att reglera kredit- och inkassomarknaden genom att till exempel lagstifta om tak för högsta tillåtna räntesats och införa en absolut preskriptionstid för civilrättsliga fordringar gentemot privatpersoner.
Vänsterpartiet har flera förslag om att förbättra situationen för överskuldsatta som inte kommer att behandlas här i dag eftersom de hänvisats till andra utskott, men jag tänker ändå nämna att vi vill göra en översyn av hur många barn som växer upp med föräldrar som är föremål för utmätning hos kronofogden. Den kunskapen saknar vi i dagsläget. Vad vi däremot vet är att barn som växer upp i fattigdom löper större risk än andra barn att få en dålig start i sitt liv.
Detta, fru talman, borde vara skäl nog att bifalla samtliga Vänsterpartiets krav på förbättringar för överskuldsatta. Så sent som i går läste jag om hur barn och ungdomar riskerar att hamna i kronofogdens register på grund av skolfoton som deras föräldrar inte betalat. Så kallade sms-lån gör att många ungdomar skuldsätter sig och blir föremål för utmätning. Min poäng är att vi måste ta ett samlat grepp om överskuldsättningsfrågan för att komma till rätta med problematiken. Skatteverket och Kronofogdemyndigheten har klara förslag på åtgärder. Det är bara för regeringen att sätta i gång och arbeta.
Fru talman! Jag tänker också lyfta fram vår reservation om könsdiskriminerande reklam, även det en fråga som jag för inte så länge sedan talade om här i kammaren under en interpellationsdebatt med jämställdhetsministern. Ministern hänvisade till den utredning som Vänsterpartiet var med och utformade direktiven till och som tillsattes strax före valet. Även majoriteten i civilutskottet hänvisar till denna utredning när man väljer att avstyrka Vänsterpartiets motion med krav på ett förbud mot könsdiskriminerande reklam. Frågan är om den här utredningen kommer att leda till ändrad lagstiftning eller om den kommer att bli ytterligare en i raden av utredningar som göms i en byrålåda på departementet.
Ett eventuellt förbud mot könsdiskriminerande reklam har funnits på den politiska dagordningen sedan 1970-talet, och frågan har utretts ett antal gånger. Eftersom majoriteten av allianspartierna redan tydligt klargjort var de står i frågan finns det all anledning att oroa sig för att ingenting kommer att hända när utredningen kommer. Alliansen menar uppenbarligen att det är konsumenternas eget ansvar att se till att få bort den könsdiskriminerande reklamen - inte vårt, i vår roll som lagstiftare, och inte heller marknadens.
Moderaterna och Folkpartiet skriver i en reservation från 2006 att de hellre ser att näringsidkare som spelar på grumliga könsrollsfördomar får påhälsning av konsumenter som förklarar att de vägrar köpa varorna än påhälsning av polisen. Det är alltså uppenbart att alliansregeringen inte tar problemen med objektifieringen av kvinnor i reklamen på allvar. Regeringen borde i stället komma med kreativa lösningar på hur vi kan komma till rätta med att unga kvinnor svälter sig till döds för att leva upp till de osunda fotomodellsideal som vi ser i reklamen. Regeringen borde arbeta för att bekämpa det förtryck av kvinnor som objektifieringen av kvinnors kroppar innebär. Regeringen borde vara en motvikt till de negativa konsekvenser för jämställdhetsarbetet som objektifieringen av kvinnor medför.
Fru talman! När jag ändå är inne på frågan om reklam ska jag kort nämna vår reservation om oönskad sådan. "Envar borde ha rätt till frid i sitt hem", skriver vi i vår reservation. Vi anser att det behövs åtgärder för att komma till rätta med den störtflod av marknadsföring som företagen levererar direkt in i våra hem. Att reklamen ibland dessutom är kvinnoförnedrande gör att det är ännu mer angeläget att få till en förändring. Att sätta upp lappar på dörren eller anmäla sig till Nixregistret räcker inte alltid. Alla personer bör ha rätt att välja om de vill ta emot reklam i sina hem eller inte. Även här har vi som lagstiftare ett ansvar för att skärpa marknadsföringslagen, och det är dags för en lag om konsumtionsfrid.