Fru talman! Som jag sade i mitt inledningsanförande tror jag egentligen att vi i dag har en rätt balanserad lagstiftning. Däremot behöver vi alltid putsa på den, i synnerhet om det kommer nya produkter och nya tjänster.
Jag jobbade som bankchef i 17 år och hjälpte oerhört många människor som av olika anledningar hade hamnat i en skuldfälla. Vissa har hamnat där på grund av det som du beskriver, nämligen omständigheter som de inte styr över. Men det är också oerhört många som på grund av sitt eget handlande hamnar i den här situationen, och de är inte lika lätta att hantera när det gäller lagstiftningen. Det är där jag kommer tillbaka till att vi har ett egenansvar som konsumenter. Vi kan aldrig glömma detta. Det går inte att skylla på en duktig säljare eller en annons och säga: Bara för det måste vi skärpa lagstiftningen. Det måste vara rimligt att göra affärer. Det måste vara tillåtet att sälja produkter.
Det jag däremot kan sakna är frågan om hur vi hanterar detta i våra skolor. Jag vet att det finns en motion om detta, men där pratar motionären om konsumentfrågor. För mig är det minst lika viktigt med konsumtionsfrågor. Vad innebär det att konsumera? Och vad är konsekvenserna av det vi konsumerar? Det tycker jag belyses på tok för dåligt i skolorna. Vad blir effekterna om jag nu använder någonting som kostar pengar och jag inte betalar för det? Jag tycker att man i dag, generellt i utbildningen, borde trumma in det såväl på högstadiet som på gymnasieskolorna.