Herr talman! Ulla Hoffmann säger, som vänsterpartister alltid säger, att kommuner och landsting behöver mer pengar. Ja, och i det här fallet har vi varit överens om det. Det behövs mer pengar till kommuner och landsting, inte minst för att öka personaltätheten i till exempel äldreomsorgen, där väldigt många sjukskrivna kvinnor finns.
Då är frågan: Varför ska man ta tillbaka en del? Hade det inte varit bättre att låta dem behålla de pengar som de nu får i statsbudgeten och ställa kravet att de anställer fler? Som det är nu stoppar man ju en del i svarta hål och en annan del kommer att gå tillbaka till staten i form av belastningen på arbetsgivarna.
I min hemkommun beräknar man att av de ungefär 30 miljoner som man har fått kommer ungefär 5 miljoner att bli en kostnad med det nya förslaget.
Sedan till selekteringen på arbetsmarknaden. Om vi nu är överens, Ulla Hoffmann, om att det redan i dag är problem så finns det ju väldigt mycket att göra för att människor med funktionshinder ska kunna komma ut på arbetsmarknaden. Men det ni föreslår är i stället att man ska göra det dyrare för arbetsgivarna att anställa, och ni har inte riktigt tilltro till handikapporganisationernas redovisning.
Du säger hela tiden: Visst, jag vet att det är så här, men vi ska följa det noga. Vad är det ni ska följa och se att det blir ändå värre? Hade man inte kunnat lyssna? I deras remissvar finns jättebra förslag som man skulle kunna ta till sig i stället.