Herr talman! Hans Karlsson tror på de här åtgärderna, men står ganska ensam i det avseendet. Jag har svårt att hitta stödet någonstans, vare sig i remissinstanser eller i internationella erfarenheter, för att detta skulle vara en framgångsrik väg.
Det finns naturligtvis ett ansvar för arbetsgivarna. Som jag sade i mitt anförande menar jag att man redan tar det. Att dessa ytterligare så kallade drivkrafter skulle leda till det här resultatet kan jag inte hitta något stöd för någonstans, varken i det remissinstanserna säger eller i den internationella erfarenheten.
Remissammanställningen är en ganska intressant läsning. Den är förödande. Jag har väldigt svårt att hitta en enda applåd. Inte ens LO applåderar förslaget. Det är ganska matta kommentarer från LO:s sida. Kommun- och Landstingsförbunden sågar i princip detta helt och hållet. Det finns inte någon positiv ansats i något av Kommun- och Landstingsförbundens svar. Man talar om att det här är förödande. Man använder sådana begrepp.
Jag vet inte var Hans Karlsson har sökt sitt stöd i de här frågorna.
När det gäller de kommande regeringsförhandlingarna mellan de fyra partierna tror jag knappast att Hans Karlsson kommer att bli inbjuden till dem. Jag tror inte heller att det är här vi ska föra dem. Jag känner mig inte alls orolig för det.
Vi har från Kristdemokraternas sida en mycket klar inställning kring nivåerna i sjukförsäkringen och en rad andra frågor. Den politiken har vi presenterat mycket uttryckligt här i riksdagens talarstol, i våra motioner och i olika sammanhang. Det är den jag står upp för och helhjärtat står bakom.