Herr talman! Valfrihet är ett begrepp som man lätt svänger sig med. Jag menar att om det är någon som står för ökad valfrihet är det den här sidan. Det är vi som vill öka tillgången till förskolan. Det är vi som säger att vi vill ha rätten till 30 timmar per vecka i förskolan. Det är vi som säger att man ska ha rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid, för att alla barn ska ha rätten till pedagogisk verksamhet och utveckling. Det är vi som säger att vi ska ha en ökad kvalitet i förskolan.
Det är ingen som förbjuder någon att vara hemma med sina barn. Det finns ingenting som säger att man inte får ha sina barn hemma. Det är inget tvång att ha sina barn i förskolan. Man har sin fulla rätt att ha sina barn hemma om man känner för det. Men frågan är om vi ska lägga samhälleliga resurser, skattemedel, för att i princip vem som helst ska kunna sätta i gång en verksamhet som bara handlar om att tjäna pengar på att man inte följer någon läroplan och inte har någon utbildad personal. Jag tycker att det är ett helt orimligt sätt att använda pengar.
Samtidigt står ni här och undrar om vi ska lägga ett par miljoner på barnomsorg på obekväm arbetstid, där det uppenbarligen finns ett enormt, riktigt behov.