Herr talman! Förskolan är en rättighet och en möjlighet för alla barn. Förskolan är det som lägger grunden för det framtida och det livslånga lärandet. Därför är det av oerhörd vikt att verka för att stärka kvaliteten i förskolan.
Vi har medverkat till att de senaste årens reformer när det gäller förskolan gett ökad tillgänglighet och förbättrad kvalitet. Bland reformerna kan jag nämna maxtaxan, statsbidrag till personalförstärkning, rätt till förskola för barn till arbetslösa och föräldralediga, allmän förskola för fyra- och femåringar, läroplan för förskolan, förtydligande av det pedagogiska ansvaret samt skyldighet för kommunerna att erbjuda förskola.
Den målmedvetna satsningen på förskolan har gjort att den internationellt sett intar en särställning vad gäller tillgänglighet, kvalitet och pedagogisk utveckling.
Förskolan är också viktig för att utjämna klasskillnader och för att öka jämställdheten. Dessutom tillhör den de institutioner i samhället som människor har störst förtroende för.
Vi har tidigare lämnat förslag för att förbättra kvaliteten. Bland annat behövs det mer personal för att minska gruppstorlekarna. Vi vill att kommunerna ska vara skyldiga att anordna barnomsorg på obekväm arbetstid. Enligt skollagen har kommuner ingen generell skyldighet att erbjuda barnomsorg utanför det som kallas normal arbetstid på dagtid och under vardagar. I stället är det upp till varje kommun att välja om och i så fall på vilka villkor barnomsorg ska erbjudas på obekväm arbetstid.
Lagens antaganden om vad som är normalt stämmer dåligt med verkligheten. Allt högre krav på service dygnet runt, sju dagar i veckan betyder att allt fler jobb måste utföras utanför kontorstid. Allra mest har arbetstidens förläggning ändrats för LO-medlemmarna, av vilka hälften av kvinnorna och en tredjedel av männen har obekväm eller oregelbunden arbetstid. Dessutom växer en tredjedel av barnen i Sverige i dag upp med ensamstående föräldrar. Om det normala alltså antas vara att det i varje familj finns två föräldrar som jobbar mellan åtta och fem finns det ganska gott om undantag.
Statistiken talar sitt tydliga språk om hur pass illa anpassad den kommunala barnomsorgen är till de rådande förhållandena. Inte ens hälften av Sveriges 290 kommuner erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid. 161 kommuner erbjuder ingen barnomsorg på obekväm arbetstid. Så är det trots att regeringen och dess företrädare här klappar sig för bröstet och säger att man nu har stärkt skollagen. Man talar här i debatten om en ökning av antalet kommuner som erbjuder detta - men det är ju efter att det tidigare har sjunkit.
I vår höstbudgetmotion hade vi ett eget förslag om att utöka antalet platser inom barnomsorg på obekväm arbetstid med 15 000 platser. Det finansierar vi med de pengar regeringen i stället använder för att finansiera RUT-avdraget. Det handlar om drygt 1,8 miljarder. För att ge lite perspektiv när vi hör de borgerliga företrädarna tala om hur mycket pengar det skulle handla om: Denna regering har sänkt skatter med över 100 miljarder kronor, vilket främst har kommit rika män till del. Det handlar om prioritering.
Det är ett viktigt steg utskottsmajoriteten tar i och med att vi nu uppdrar åt regeringen att ta fram förslag till stimulansbidrag så att kommunerna i ökad utsträckning erbjuder en barnomsorg som är anpassad till hur dagens arbetsmarknad ser ut och som ger alla barn rätt till en kontinuerlig och pedagogisk verksamhet. Vänsterpartiet hoppas att nästa steg ska vara att skollagen ändras och förstärks så att rätten till förskola på obekväm arbetstid förstärks och att kommunerna ska vara skyldiga att erbjuda detta.
Herr talman! En av de mest centrala jämställdhetsfrågorna är hur kvinnor och män ska förmås fördela ansvar för hem och barn lika. Högerregeringen kallar det skattefinansierade vårdnadsbidraget valfrihet för barnfamiljerna att ordna sin barnomsorg. Det är självklart struntprat. Bidraget går inte att leva på, så i praktiken förutsätts att den som stannar hemma blir försörjd av någon annan. Det är alltså bara familjer med två föräldrar som kan ens överväga att utnyttja bidraget. All erfarenhet visar dessutom att det blir vi kvinnor som stannar hemma och därmed blir beroende av män för vår försörjning.
Bidraget stjäl resurser från den kommunala barnomsorgen, vilket självklart har effekter på kvaliteten. Ytterligare ett slag som undergräver kvaliteten i förskolan är den så kallade fria etableringsrätten, som tar viktiga ekonomiska resurser från barnen och försvårar kommunernas planeringsarbete. För oss i Vänsterpartiet är det centralt att använda samhällets resurser för att öka jämställdheten och den gemensamma välfärden. Därför är vi självklart emot denna typ av reformer, som så uppenbart motverkar de här målen.
Vänsterpartiet menar att fokus bör ligga på att förskolan ska vara avgiftsfri, tillgänglig och likvärdig för alla. Därför vill vi att avgiftsfri allmän förskola införs från ett års ålder. Vi vill dessutom utöka rätten till minst 30 förskoletimmar per vecka. Det skulle innebära att rätten till förskola stärks för barn till arbetslösa och föräldralediga. Vi vill också införa en maxgräns på 15 barn per grupp och 5 barn per personal i förskolan.
Lärarnas kompetens är också en mycket viktig faktor för kvaliteten i förskolan. För att den pedagogiska utvecklingen av förskolan ska fortsätta vill Vänsterpartiet genomföra en samlad satsning på fortbildning och kompetensutveckling för all personal i förskolan i syfte att minska kunskapsgapet och höja kvaliteten. Målet på sikt ska vara att alla förskollärare är pedagoger.
Därmed yrkar jag bifall till reservation 2 och ställer mig bakom utskottsmajoriteten i punkt 10 om barnomsorg på obekväm arbetstid.