Fru talman! Tack, Rikard Larsson, för anförandet! Jag lyssnade på beskrivningar av symtomen, skulle jag säga, på orättvisorna och klassklyftorna i Sverige. Jag talade också om hur Sverige historiskt har hanterat den typen av situationer. Vi vet allihop att samma typ av situation, med människor som bodde i ovärdiga boenden, rådde på 30- och 40-talet. Det löstes genom att vi tog ett gemensamt ansvar för bostadsbyggandet och lyfte varandra ur sådana situationer.
Vi vet också att regeringen när man införde den tillfälliga lagen sa att man skulle rusta mottagandet. Jag hör mycket prat om symtomen, och jag ser det lagförslag vi debatterar i dag. Men jag hör väldigt lite om vad Socialdemokraterna egentligen vill göra för att komma till rätta med själva roten: ojämlikheten, klassklyftorna, det som Socialdemokraterna numera kallar utanförskap. Detta är inget som har uppkommit av sig självt på vissa geografiska platser utan ett resultat av förd politik.
Jag vill höra hur Socialdemokraterna tänker se till att anläggningsboendena är så bra att människor har lust att vara där. Hur tänker Socialdemokraterna se till att anläggningsboenden ligger på platser som faktiskt är tillgängliga? Vad tänker man göra åt bostadsbristen?