Fru talman! Nu blir debatten något bredare, och det är väl intressant. Detta är oerhört viktiga frågor - det gäller både bostadspolitiken och klasspolitiken i stort.
Jag tror att det är viktigt att konstatera att många av de områden som vi nu talar om som socialt utsatta har mycket av denna problematik alldeles oavsett om man får asylsökande, som bosätter sig där och får bidrag för egen bosättning, eller inte. Vi behöver vidta åtgärder oavsett detta, och det är det som våra investeringsstöd till bostadsbyggande och våra pengar till kommuner handlar om - att vi kan få en bättre välfärd och bättre planeringsförutsättningar.
Men vad detta handlar om är att vi inte vill spä på de problem som redan finns med ännu fler. Därför behöver vi se till att de socialt utsatta områdena, som redan i dag har väldigt stora utmaningar, inte belastas ytterligare.
Anledningen till att jag kopplar detta till den del som handlar om dem som fått uppehållstillstånd i Sverige är att vi under en lång tid har sett skevheter. Jag kan ta min region, där kommuner som Malmö och Burlöv har fått ta ett jättestort ansvar medan min egen hemkommun, Staffanstorp, och kommuner runt omkring, som Lomma och Vellinge, inte har behövt vara med och ta ansvar. De har haft en helt annan bostadspolitik och har byggt för en helt annan befolkning än den som faktiskt kommer till Sverige eller föds här.
Därför gör jag så starkt denna koppling. Det handlar om både och. Vi måste se till att alla kommuner är med och tar ansvar för den sociala utsatthet som finns, men samtidigt kan vi inte blunda för den ytterligare påfrestning som dessa förslag medför för de socialt utsatta områdena. Vi måste göra förändringar, och det gör vi nu.
(Applåder)