Herr talman! Jag tackar kulturministern för svaret
på frågan om public service-uppdragets innebörd. Jag
fäster mig naturligtvis i första hand vid den öppning
jag tycker mig höra i svarets senare del, efter de sed-
vanliga inledande fraserna om "ett brett uppdrag" och
"tillgodose hela befolkningen".
Jag utgår ifrån att det är med instämmande som
kulturministern citerar ur propositionen 1995/96:161
att "Höga lyssnar- och tittarsiffror får därför inte vara
styrande för public service-företagens programplane-
ring."
Eller är det så som kulturministern svarar på frå-
gan om ifall SVT skall ha ett publikmål i Dagens
Nyheter den 9 april i år? Jag citerar:
"Jag tror att det är svårt att alltför statistiskt utgå
från ett publikmål."
Möjligen är det korrekturläsaren som ser det som
en statistisk fråga, medan ministern kanske avsåg
statisk. Huvudsaken är att tveksamheten kommer till
uttryck även där. Att då i nästa mening i svaret utgå
från att SVT:s 50-procentsmål är ett uttryck för en
omsorg om helheten är minst sagt självmotsägande.
Det är inte heller helt klart om kulturministern avser
publikmålet, dvs. det som SVT:s definierar som att
dess kanaler skall ha minst hälften av tittartiden en
genomsnittlig dag eller om hon avser räckviddsmålet,
dvs. att mer än hälften av dem som ser på TV en ge-
nomsnittlig dag skall ha sett på SVT.
Enligt de gällande tillståndsvillkoren skall, som
kulturministern redan påpekat, SVT årligen lämna en
uppföljning av hur public service-uppdraget uppfyllts
till Kulturdepartementet och Granskningsnämnden.
Uppföljningen för 1997 lämnades för någon månad
sedan. Av den framgår att av de två publikmålen
uppfylldes det ena; av dem som en genomsnittlig dag
såg på TV såg 79 % någonting på SVT. Av den tid
som ägnades åt TV lades bara 48 % på SVT.
Låt mig ställa en uppföljande fråga. Tror kultur-
ministern att detta kan komma att innebära att SVT
under resten av tillståndsperioden sneglar mer på det
missade 50-procentsmålet än på de tillståndsvillkor
som talar om "skiftande behov och intressen hos lan-
dets befolkning" eller "även mindre gruppers intres-
sen skall i görlig mån tillgodoses"?
Herr talman! Kulturministern försöker skapa ett
intryck av att Moderaterna står isolerade bland riks-
dagspartierna i sin kritik av SVT:s sätt att leva upp till
sin public service-roll. I varje fall när det gäller frågan
om de kvantitativa målen är detta påstående felaktigt.
I samma DN-artikel som jag just citerat ur står det:
"Alla riksdagspartier utom Kristdemokraterna
avvisar Sveriges Televisions så kallade 50-
procentsmål".
Det visar att det faktiskt finns en stor samsyn på
den här punkten.
Kulturministern deltog nyligen i presentationen av
en rapport som Kulturarbetarnas socialdemokratiska
förening tagit fram och som innehåller en granskning
av den moderata kulturpolitiken jämfört med den
socialdemokratiska. Här har även mediepolitiken fått
ett avsnitt. Där sägs att Moderaterna vill smalna av
uppdraget för public service. Det är bara delvis en
riktig beskrivning. Det är egentligen inte uppdraget vi
vill inskränka. I stället vill vi betona andra delar än
vad SVT:s ledning, för närvarande uppenbarligen
med regeringens goda minne, valt att göra.
Varför skall SVT lägga stora resurser på t.ex. po-
pulärmusik, lättare underhållning, TV-serier eller
långfilmer när bara 26, 25, 22 respektive 16 % av
tittarna enligt SVT:s egen uppföljning anser att SVT
är bästa TV-företag inom dessa områden? Är det då
inte bättre att kraftsamla när det gäller kulturprogram,
teater, opera, konsert, samhällsprogram, barnprogram,
dokumentärer, nyheter eller naturprogram där mellan
87 och 60 % av tittarna enligt samma undersökning
tycker att SVT är bästa TV-företag?