Herr talman! Till att börja med uppfattar jag inte
de skrivningar som Sveriges Television självt har
gjort i public service-uppföljningen som att företaget i
praktiken ägnar sig åt att statiskt och slaviskt följa
något 50-procentsmål. Jag uppfattar att det är just
helheten som beskrivs, med räckviddsmålet och med
att andelen av den samlade tiden för TV-tittande som
läggs på Sveriges Television skall vara minst hälften.
Men jag säger återigen att om det skulle vara på
det viset skall staten självfallet ta upp detta när det är
dags för en ny tillståndsperiod för Sveriges Televi-
sion. Jag uppfattar det dock som sagt var inte på det
viset.
Jan Backman redovisar ett svar i en artikel i Da-
gens Nyheter. Det var inte bara så att man på korrek-
turet inte klarade av detta, de kunde inte heller skilja
på "statiskt" och "statistiskt". Jag tycker inte att man
statiskt skall följa något uppsatt publikmål. Motiven
finns tydligt angivna i propositionen.
Dessutom utvecklade jag mitt resonemang, och
det fick tyvärr inte plats i Dagens Nyheter. Jag redo-
visade att jag uppfattar att en hel del av debatten om
50-procentsmålet och public service-televisionens roll
egentligen är en diskussion om att nå fram till just den
public service som Jan Backman redogjorde för här,
med ett mycket avsmalnat uppdrag. Det är en public
service som licensbetalarna inte skulle finna vara så
intressant att man kunde ha kvar licenssystemet, utan
man måste backa in i en styrd statstelevsion, vilket
också är den slutsats Moderaterna har dragit i sina
motioner. Det handlar om en smal public service, om
att sälja ut en TV-kanal och två radiokanaler och
samtidigt överge licensfinansieringen. Denna typ av
public service har man ett mycket svagt stöd för i
riksdagen.
Bakom diskussionen om 50-procentsmålet döljer
sig denna moderata idé, vilket jag också redogjorde
för i Dagens Nyheter, som dock inte valde att vidare-
befordra dessa ståndpunkter.