Herr talman! Jag vill redan från början säga att jag instämmer i väldigt mycket av det som Isak From och Tina Ehn har sagt. Vi vill lyfta upp reservation 1 angående maxtaxesystem för avgifter till kultur- och musikskolor, vår egen reservation 4 som handlar om kommunala barnkulturplaner och reservation 5 som handlar om jämställdhetsperspektivet.
Det är gott och väl att barns och ungas rätt till kultur tillhör regeringens tre kulturpolitiska prioriteringar under den här mandatperioden. Lika viktigt och riktigt är det att samhället tar sitt ansvar för alla barns rätt till bra och utvecklande kultur. Det gäller allas rätt, oberoende av om man är flicka eller pojke, oberoende av vilken hudfärg man har och oberoende av om man kommer från ett välbeställt hem eller från ett orikt hem. Alla barns rätt till kultur och en meningsfull fritid är helt enkelt också en samhällelig angelägenhet.
Herr talman! Det finns ett begrepp som heter den lekande människan. Det är myntat av den holländske kulturhistorikern Johan Huizinga. De som mest naturligt och spontant praktiserar den disciplinen är just barnen. Leken har ett eget liv och en själ som är dess egen. Den är själva grunden för vår förmåga att förstå. I och genom leken utvecklar vi också vår förmåga till samspel med andra. Vi sugs upp i en dans av ömsesidig lyhördhet.
Leken betraktas ofta som något magiskt, ett slags finrum som barn skapar för sig själva och som har en enorm pedagogisk potential. Den fungerar också som en social verkstad där barn kan lära sig nya färdigheter och praktisera gamla så att de kan förbereda sig för sitt framtida vuxenliv. Lärare bör därför stimulera och stödja barns lek och om möjligt använda den som en kreativ pedagogisk metodik.
Vi vuxna använder också språket. Vi talar om ljusets spel, vågornas lek, myggornas dans och regndropparnas rytm. Vi kan nästan frestas att säga att naturen leker som vi eller tvärtom. Att vi är en del av naturen vet vi redan. Att leka är i grund och botten en naturlig process. Den som leker behöver dock en eller många medlekare. Detta är vad en väl fungerande kulturskola kan tillhandahålla för alla barn och ungdomar.
Herr talman! Drygt 350 000 elever tar del av kultur- och musikskolornas verksamhet. Det är väldigt många unika unga människor som utvecklas tillsammans och prövar sina egna vingar. Vi menar dock att skollagen borde ändras så att den även inkluderar kultur- och musikskolor i alla kommuner. Tillgängligheten till dessa förutsätter dock att det inte är för dyrt att vara med. Vänsterpartiet vill på sikt arbeta för att kulturskolan ska vara kostnadsfri. Detta framgår också av vårt budgethöjande förslag.
Jag vet att det är kommunerna som har ansvar för skolorna, men jag vet också att det finns regionala barn- och ungdomskulturplaner och att staten har ett övergripande ansvar. Men det är på den lokala, konkreta nivån som vi kan nå alla barn, och alla barn ska känna sig mycket välkomna i den kulturella leken.
Det finns så många otroligt vackra visor och sånger som handlar om barn som om de vore ett eget folk. Ibland tänker jag så här: Vår närhet till barnen är oomtvistad och naturlig. Då ställer jag mig frågan: Hur kan vi se att så många barn far så illa i Sverige, det välbärgade landet, för att inte tala om ute i världen?
Ni känner alla till, och ni älskar alla Olle Adolphsons visa:
Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl. Över den pölen går pojkarnas båtar ibland, och dom glider så fint utan köl. Där går en flicka, som samlar på stenar, hon har en miljon.
Det är vackert, men den här så hjärteknipande texten säger också en del om hur man delar upp verksamheterna mellan pojkar och flickor. Pojkarna är sjökaptener och flickorna går som sörjande, längtande fästmör på stranden och ser om de inte kommer hem snart.
I hemvrån leker flickorna mamma, pappa, barn medan pojkarna och bröderna sitter i ett annat hörn och leker Star Wars. Kan man verkligen tala om frihet när valet av lek avgörs så till den milda grad av barnets kön? Fri lek är någonting helt annat. På varenda skolgård i Sverige leker pojkar för sig och flickor för sig. Pojkarnas lek handlar ofta om hur man mäter styrkan och flickornas om hur man vårdar relationer och tränar samspel.
Herr talman! Jag yrkar bifall till våra reservationer 1, 4 och 5.