Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 6.
Sverigedemokraterna ser barnkulturen som ett av de mest prioriterade kulturpolitiska områdena. Glädjande nog är vi inte ensamma om detta. Om man gräver ned stridsyxan bara för en liten stund och tittar nyktert på situationen är det svårt att förneka att barnkulturen har en framskjuten plats på samtliga partiers kulturpolitiska agendor, även om vi givetvis, som sig bör, har olika lösningar och förslag på hur barnkulturen ytterligare ska kunna stärkas och förbättras.
I vår budgetmotion aviserade vi att vi vill satsa drygt 60 miljoner kronor mer än regeringen på ytterligare förstärkningar av barnkulturen. Det handlar bland annat om ökat stöd till läsfrämjande insatser för barn och unga, men framför allt om att vi vill utöka Skapande skola till att även omfatta förskolan.
Skapande skola-satsningen ger goda grundförutsättningar för att alla barn oavsett inkomst och bakgrund får bra grundförutsättningar att utveckla sin kreativitet och ta del av en bred kultur av god kvalitet. Vi menar att denna möjlighet även bör komma de mindre barnen till del.
Dagens svenska barn och ungdomar lever en allt större del av sina liv på internet, och internetanvändningen kryper allt längre ned i åldrarna. Av rapporten
Svenskarna och Internet
, som publicerades förra året, framgick det att varannan treåring numera använder sig av internet.
Jag tror att den här utvecklingen är uppenbar för alla som är föräldrar i dag, och ibland är det svårt även för yngre föräldrar att hänga med i svängarna. Min yngste son, som fyllde tre år i går, är redan en veteran på Club Penguin-sajten, och min äldste son, som fyller nio år i dag, addade mig i går på Wordfeud samtidigt som han skickade sitt första chattmeddelande någonsin till mig.
Rätt hanterad innebär internets integrering i barnens liv fantastiska möjligheter till lärande, underhållning och sociala kontakter. Samtidigt innebär det också en ökad exponering, nya faror för våra barn och nya möjligheter för illasinnade vuxna som vill våra barn illa. Ett exempel är de så kallade självmordssajterna som jag berörde under förra årets debatt, det vill säga sajter på internet där man uppmuntrar barn och ungdomar att ta livet av sig och ger dem handfasta råd och tips om hur de ska gå till väga.
Självmord är fortfarande en av de vanligaste dödsorsakerna bland ungdomar, och tyvärr sjunker inte antalet självmord i samma takt bland barn och unga som det gör bland vuxna. Det här är ett stort problem.
Vi stödde förra året en motion som handlade om att genom olika åtgärder försöka få självmordssajterna längre ned på sökmotorerna och i stället få fram sajter som är konstruktiva, stöttar och hjälper barn och ungdomar som mår dåligt. I år har jag lämnat in en mer heltäckande och bredare motion om suicidprevention där det här finns med som ett av förslagen. Motionen behandlades av socialutskottet och röstades nyligen ned.
Mot bakgrund av detta blir jag lite förbluffad när jag i utskottets ställningstagande till motionen om ungas internetanvändning på s. 21 i betänkandet läser: "Karolinska institutet visar att det är ett fåtal sidor som uppmuntrar till självmord men att de hamnar ganska högt upp på sökmotorernas träfflistor när man söker på självmord. Ett sätt motverka detta är att se till att suicidpreventiva sidor hamnar högre upp i sökmotorernas träfflistor."
Jag måste säga att det är ganska magstarkt av de övriga partierna att två gånger på ett år rösta ned konkreta förslag om att försöka begränsa självmordssajternas träffyta gentemot ungdomar och samtidigt ställa sig bakom en text där just de åtgärderna lyfts fram som ett konstruktivt förslag.
En annan fara som hotar våra barn på internet är problemet med så kallad gromning. En rapport från Brottsförebyggande rådet 2007 visade att varannan flicka i nionde klass någon gång hade blivit kontaktad av en okänd vuxen som på olika sätt hade gjort sexuella närmanden via internet. Glädjande nog har vi sedan dess fått en lagstiftning som riktar sig mot gromning, men det betyder inte att problemet är löst.
Vi måste hela tiden sträva efter att förbättra våra metoder för att skydda barn mot sexuell exploatering. Det är anledningen till att vi har yrkat bifall till motion 265 om införande av larmknapp på nätet.
CEOP, Child Exploitation and Online Protection Centre, är en del av den brittiska polismyndigheten. De arbetar med ett holistiskt perspektiv mot sexuell exploatering av barn och unga via internet.
Sedan starten 2006 har CEOP:s verksamhet resulterat i 1 100 gripanden. 260 sexualförbrytarnätverk har brutits upp, och man räknar med att mer än 600 barn och ungdomar har räddats från att hamna i klorna på pedofiler och våldtäktsmän.
CEOP uppger själva att larmknappen på nätet har varit det enskilt viktigaste verktyget bakom framgångarna. Stora sajter som Facebook, MSN och Club Penguin har i Storbritannien infört larmknappen som är direkt kopplad till poliserna hos CEOP.
Det finns en klar fördel med den här åtgärden jämfört med många av de åtgärder som lyfts fram i betänkandet och som finns i Sverige i dag, och det är att den här larmknappen finns tillgänglig där barn och ungdomar befinner sig 24 timmar om dygnet. Tröskeln för barn och unga att använda sig av det här sättet att larma är betydligt lägre än att ta upp telefonen och ringa till larmcentralen.
Det är min och Sverigedemokraternas åsikt att inga ansträngningar är för stora när det gäller att värna barn och ungas trygghet och säkerhet. Vi tycker inte att vi har råd att förkasta några goda exempel, utan vi bör i stället låta oss inspireras av dem.
I detta anförande instämde Johnny Skalin (SD).