Fru talman! I dessa dagar har det varit mycket fokus på socialdemokrater och deras val av ny ordförande på kongressen nästa veckoslut. Jag önskar dem lycka till i deras val av ny partiledare. Jag känner många trevliga och goda socialdemokrater, till exempel skatteutskottets S-ledamöter, men ni får ursäkta, för när vi ska debattera skatter, fru talman, är min favoritsosse gamle Gustav Möller med sina berömda ord: "Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket." Detta uttryck använde jag mig av i förra veckans debatt, men det är lika aktuellt i dag eftersom de så kallade riskkapitalbolagens slöseri med, för att inte säga förskingring av, skattemedel avsedda för det svenska folkets välfärd även behandlas i dagens betänkande.
I några initierade artikelserier i tidningarna Dagens Industri och Svenska Dagbladet har riskkapitalbolagens avancerade skatteplanering väl beskrivits. I denna ingår bland annat hur riskkapitalbolagen arbetar med så kallade räntesnurror, vilket innebär att bolagen låter sina dotterbolag, som arbetar med skattefinansierad välfärdsverksamhet, betala höga räntor på koncernbolagsinterna lån så att den svenska bolagsskatten kan minimeras samtidigt som de höga ränteintäkterna tas hem till moderbolaget, placerade i skatteparadis, och därmed undandras svensk beskattning.
I Vänsterpartiets reservation nr 3 i betänkandet föreslår vi att regeringen ska ta fram förslag som förhindrar företags möjligheter till skatteplanering med hjälp av ränteavdrag. Svenska skattepengar ska gå till välfärd efter behov i Sverige, inte till skatteparadis. Med detta, fru talman, yrkar jag alltså bifall till reservation nr 3.
Visserligen hänvisas det i betänkandet till den lagändring av inkomstskattelagen som gjordes för något år sedan för att stävja användningen av räntesnurror och även till det fortsatta arbete som bland annat pågår vid Skatteverket. Men som framgår av en promemoria som Skatteverket publicerade i frågan så sent som för några dagar sedan bedöms att "de nya ränteavdragsbegränsningsreglerna haft viss effekt men mindre än man kunde förvänta sig".
I samma promemoria skriver verket att "det generella grundproblemet är att det finns ett mycket stort incitament till att av skatteskäl etablera koncerninterna skuldförhållanden", som alltså möjliggör räntesnurrorna. Skatteverket nämner i sin promemoria också en möjlighet att få bukt med incitamentet för denna skatteplanering genom att låta koncerninterna ränteutgifter påverka beskattningen i den utsträckning som motsvarande beskattning sker hos mottagaren.
I promemorian nämns ytterligare möjligheter, till exempel att införa ett slags anmälningsplikt, en så kallad disclosure-regel, för räntetransaktioner. Det är en lagstiftning som finns bland annat i anglosaxiska länder som USA och Storbritannien. Skatteverket tar vidare upp att man bör ändra den 10-procentsregel som finns när det gäller möjligheten för bolag att göra avdrag för räntor. Om ränteintäkten skattas till 10 procent någon annanstans får man göra ränteavdrag i Sverige. Vi har dock en bolagsskatt på 26,3 procent. Skillnaden mellan 26 och 10 är drygt 15 procent, och så mycket kan man alltså skära emellan. Också detta bör man komma till rätta med.
En annan aspekt på den verksamhet som de så kallade riskkapitalbolagen nu bedriver med välfärdens pengar är, som tidningen Dagens Industri skriver i en av sina artiklar, att satsningarna på unga tillväxtbolag rasat i Sverige de senaste åren medan optimismen snabbt återkommit i utköpsbolagen, inte minst på grund av affärsmöjligheterna inom vård, skola, omsorg och nyss privatiserade apotek.
Det verkar som om riskkapitalisterna hellre skär guld med pennkniv från skattefinansierad välfärd än försöker utveckla ny teknologi och nytt företagande i Sverige. Kanske är det dags att använda benämningen säkerhetskapitalbolag, eller kanske skattekapitalbolag, i stället för riskkapitalbolag.
I övrigt, fru talman, begränsar jag mig till att markera att jag naturligtvis ställer mig bakom de två rödgröna reservationerna, nr 4 om tonnageskatt och nr 5 om uttagsskatt för vindkooperativ, som tidigare talare från Socialdemokraterna och Miljöpartiet väl har utvecklat. Jag avstår dock för tids vinnande från att yrka bifall till dessa, även om bifall redan har yrkats.