Fru talman! Det råder ingen tvekan om att nästan alla förändringar på skatteområdet för med sig en del problem som man måste utreda och vara väldigt noga med. Men det här exemplet, tonnageskatten, ska då ställas mot alla andra förändringar i skattesystemet som man har dragit igenom på tre veckor, några månader eller kanske något år som också har varit stora och komplicerade. Men man har haft en vilja att genomföra dem, och därför har man gjort det.
När det handlar om tonnageskatten får man, inte minst med tanke på de siffror som Ulf Berg redovisade och som finansministern vid åtskilliga tillfällen har tagit upp, ändå bilden av att Anders Borg faktiskt inte är särskilt intresserad av att införa en tonnageskatt.
Fyra år och alla dessa brasklappar tyder på att det inte finns något riktigt intresse, och det är en väldig skillnad jämfört med hur det lät när Ulf Bergs parti var i opposition.
Jag tänker på den sista transportpolitiska motionen som Fredrik Reinfeldt skrev under som partiordförande här i riksdagen och som oppositionsledare - det är en lång rad statsråd som också har skrivit under samma motion. Där skriver man i stället att det är oacceptabelt att tonnageskattens införande fördröjs.
I opposition var det naturligtvis fullkomligt självklart att det här skulle genomföras, men sedan dess har det gått några år. Det har snart gått fem år, och ingenting händer. Det är klart att det är många som undrar om regeringen och Moderaterna verkligen är intresserade av att se till att svensk sjöfart får samma konkurrensvillkor som sjöfarten i andra länder.
Sedan håller jag med om att det är besvärande att vi på vissa områden ser en sådan konkurrens som driver ned möjligheterna att ta ut skatt, att det finns ett race to the bottom, som man brukar säga. Det är besvärande, men vi tycker att det är rimligt att svensk sjöfart har samma villkor som resten av sjöfarten i Europa.