Herr talman! Jag börjar med den sista frågan, om svensk skogsindustri. Jag utgår ifrån att Karin Svensson Smith syftar på diskussionen om SECA-området och kraven på svavelinnehåll i bränslet. Vi fick så sent som i morse en väldigt tydlig signal från skogsindustrin - man beskrev ganska katastrofala följder. Det är klart att den bilden måste tas på allvar, och det skriver vi också i betänkandet. Man får naturligtvis följa detta och se att det inte får orimliga konsekvenser.
Jag tycker att det när man räknar ut sådant här blir mycket att man räknar med allt annat lika i sammanhanget. Ibland kan vi tala om hönan och ägget i dessa sammanhang. Jag har också mycket kontakt med Redareföreningen och även med anställda, så det är inte så att jag inte talar med dem. Det syns också en tydlig attitydförändring inom redarkretsar - från början såg man det orimliga, men i dag jobbar man trots allt aktivt med lösningar.
Jag tror alltså inte att det ska underskattas att ett krav driver fram ny teknik. Om det sedan räcker är en annan fråga, och det är därför vi skriver att man kanske kommer att inse att det krävs andra åtgärder i sammanhanget. Jag tror att man även på EU-nivå kommer att följa frågan, och Sverige har tillskrivit EU-kommissionen just för att påpeka att det ska vara lika villkor åtminstone över hela Europa.
Det finns naturligtvis ett skäl till att vi har ett SECA-område här uppe, och det är att vi är ett känsligare område. Det är inte en slump att Nordsjön och Östersjön är ett SECA-område.