Fru talman! Jag kan instämma i det som flera av mina föregångare här i talarstolen har sagt. Sjöfarten är mycket viktig för Sverige, och sjöfarten har framtiden för sig när klimat och miljöhänsyn ställer allt större krav på transporter och logistik. Men det har på sistone varit omvälvande tider för sjöfarten. Under lågkonjunkturens 2009 har vi exempelvis sett priserna på bulkfrakt rasa, och vi har sett bilder på hur allt fler fartyg lagts upp på grund av för låg efterfrågan på fartygstransporter. Som om inte detta vore nog har vi också den senaste månaden haft en sällsynt besvärlig isvinter för sjöfarten. Isbrytarna jobbar dygnet runt, för isutbredningen i Östersjön och Bottenhavet är just nu nära 200 000 kvadratkilometer. Ni hörde rätt - 200 000 kvadratkilometer! Vi får läsa om hur färjor och lastfartyg kör fast i ismassorna.
Nu kan vi dock skymta en islossning, om uttrycket tillåts, både när det gäller konjunkturen och när det gäller vargavintern. Detta tillsammans med att det just nu är mycket på gång inom sjöfartspolitiken gör att vi kan se framtiden an med tillförsikt för svensk sjöfartsnäring. När Socialdemokraternas talesman Claes-Göran Brandin säger att det inte händer någonting, kan jag bara konstatera att det hade varit väldigt överraskande om Claes-Göran Brandin hade berömt regeringen för handlingskraft och aktivitet.
Men sedan alliansregeringen tillträdde 2006 har ett arbete bedrivits för att förbättra näringsklimatet, göra det mer lönsamt att arbeta och förenkla regelverk. Det har givetvis även stor betydelse för att hjälpa sjöfartsnäringen på fötter igen. Men mycket vill ha mer; det kan jag förstå. Alla vi som jobbar med transportsektorn är otåliga och vill att det ska hända ännu mycket mer.
Det krävs insatser för att svensk sjöfartsnäring ska få bättre konkurrenskraft på den globala marknaden. Det tror jag att vi är överens om. Därför har regeringen beslutat att uppdra åt Transportstyrelsen att effektivisera och skapa större flexibilitet för besiktning av fartyg som för svensk flagg. Målsättningen är att arbetet ska förenkla ytterligare och skapa bättre näringspolitiska förutsättningar för rederier som har svensk flagg.
Fru talman! Många av motionerna i detta betänkande om utvecklingen av sjöfarten innehåller den viktiga infallsvinkeln hur vi i Sverige ska bedriva en politik där svensk sjöfartsnäring ges förutsättningar som är likvärdiga med dem som internationella konkurrenter har. Annars är risken uppenbar att svenska rederier av lönsamhetsskäl väljer att flagga ut sina fartyg till andra länder och andra register.
Valet av flaggstat är den stora frågan för många rederier. En huvudfråga för oss som politiker med ansvar och intresse för transportfrågorna i Sverige bör vara att förhindra utflaggningen av de svenska fartygen. För att svensk industri ska kunna vara konkurrenskraftig krävs att vi fortsättningsvis har en livaktig svensk sjöfartsnäring som kan förse industrin med effektiva logistiklösningar. Kopplat till svensk sjöfart finns många jobb, även på land, som hotas om svenska fartyg flaggas ut. Det är med andra ord stora värden som står på spel.
Infrastrukturminister Åsa Torstensson har bland annat därför nyligen gett generaldirektör Jonas Bjelfvenstam vid Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, i uppdrag att ta sig an frågan om hur konkurrenskraften för den svenska sjöfartsnäringen kan stärkas. I detta arbete ingår framför allt att se över om vi i likhet med flera av våra grannländer kan införa ett svenskt internationellt register vilket skulle kunna stärka konkurrenskraften. Sverige har helt enkelt inte råd att låta de svenska fartygen försvinna från svensk flagg.
Här vill jag fråga Karin Svensson Smith, Peter Pedersen och Claes-Göran Brandin vad alternativet för dem är. Ska vi stillatigande se på när svensk rederinäring flaggar ut fartyg efter fartyg och jobb går förlorade? Är det bättre med andra internationella register än att vi ser över möjligheterna att få svenskt internationellt register där svenska lagar ska tillämpas? Det borde vara ett bättre alternativ också för er.
Fru talman! Det finns få frågor som är av sådan internationell karaktär som sjöfarten. Därför är det viktigt att de frågor som rör sjöfarten diskuteras inom IMO, andra organ och tillsammans med alla olika aktörer som trafikerar haven, i synnerhet i vår närhet.
I motionerna i detta betänkande täcks allt från den svenska sjöfartens konkurrenskraft internationellt till kraven på konkurrensneutralitet mellan transportslagen in. Som utskottet konstaterar i betänkandet händer det en hel del på sjöfartsområdet just nu såväl på EU-nivå som på nationell nivå. Under 2009 har man inom EU fattat olika beslut om en rad initiativ: den europeiska sjöfartspolitiken fram till 2018, ett europeiskt område för sjötransport utan hinder, EU:s havspolitik och en integrerad sjöövervakning.
Vad gäller den svenska sjöfartsnäringen kan utskottet konstatera att regeringen nyligen har tagit initiativ till ett stort åtgärdspaket som ska resultera i förslag till olika slags insatser för fortsatt utveckling. Andra uppdrag i regeringens åtgärdspaket gäller också effektiviserad besiktning av fartyg, analys av det maritima klustret, regelförenkling för minskade administrativa kostnader och bättre förutsättningar för rekrytering av kompetent personal till sjöfartssektorn.
Vad gäller förslaget om överföring av godstrafik från väg till fartyg, bland annat genom kustsjöfart, hänvisar utskottet till att Sverige driver frågan aktivt inom EU för att attraktiva transportlösningar ska utvecklas som förmår ta till vara sjöfartens fördelar, till exempel i konceptet med sjömotorvägar. Detta syftar till att effektivisera transportsystemen inom EU genom utveckling av bland annat hamninfrastruktur och infrastruktur i anslutning till hamnar från både land- och sjösidan. Utskottet har tidigare uttryckt vikten av att sjömotorvägarna även fortsättningsvis ses som prioriterade initiativ inom ramen för TEN-T-projektet.
Fru talman! Min sammanfattning är att det just nu pågår ett omfattande arbete inom såväl EU som Sverige för att sjöfarten ska utvecklas och stärka sin konkurrenskraft på en internationell marknad och i förhållande till övriga transportslag. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.
Jag ser att några av mina meddebattörer vill fortsätta debatten i replikväxlingar. Då tänker jag bland annat ta upp IMO och vad oppositionens alternativ när det gäller svavel och gränserna på detta område är.