Fru talman! Sven Bergström spekulerar i en eventuell oenighet eller nyansskillnader bland oss i de tre partierna i det rödgröna laget. Jag kan konstatera att vi är eniga om våra reservationer. Vi deltar alla tre aktivt. Hur ser det ut på er sida? Ni är fyra partier. Jag ser bara att två är anmälda i debatten. Men det kanske är fritt fram även för det största partiet att yttra sin mening om detta.
Jag måste säga att jag saknar Johnny Gylling i denna diskussion. Han kunde ta upp och hade kontakter och en dialog med svensk sjöfart och kunde företräda dess intressen. Så är inte fallet nu.
Jag konstaterar också att det är självklart för mig som miljöpartist att hälsa högre miljöambitioner välkomna. Försurande utsläpp är gränsöverskridande och ska bekämpas överallt. Det som jag saknar är en viljeyttring från regeringen att också se till att detta gäller alla farvatten eftersom försurande utsläpp inte bryr sig om några nationella gränser eller vad det ena eller andra havet heter.
Jag är också intresserad av att man bemöter detta tillsammans med näringen. Det är fossila bränslen i sjöfarten. Förr eller senare måste vi ställa om till andra bränslen. Biogas är det som ser ut att vara närmast för handen. Men det är en mycket kostsam utveckling. Då är det rimligt att vi tillsammans med branschen tar ansvar för den teknikutveckling som måste ske och underlätta för införande av ny teknik på det sätt som vi rödgröna gjorde när katalytisk avgasrening infördes. Då fick man 30 procent i statsbidrag för att göra det. Vi vill alltså möta miljökraven proaktivt.
När det gäller relationerna till andra länder måste jag konstatera att skogen växer snabbare i Latinamerika. Om allt annat är lika blir detta en nackdel för skogsindustrin. Det är viktigt att vi möter kraven aktivt i stället för att försämra arbetsförhållandena för dem som arbetar inom sjöfarten på det sätt som ni vill göra.