Herr talman! Jag vill först säga något om det som
jag sade om plakatpolitik. Det var mer riktat mot
Birgitta Hambraeus just nu. Jag tyckte att det blev för
mycket nostalgi kring det som Birgitta Hambraeus
sade om kalla kriget. Olof Palmes utrikespolitik kän-
ner jag väl. Olof Palme var aldrig den som nöjde sig
med att gå med några plakat. Det var i mycket hög
grad direktpåverkan som gällde. Men ändå är jag
övertygad om att Olof Palme skulle ha gillat den
situation som vi befinner oss i nu, där man kan göra
mycket mera, dvs. en politik där man i dialog och i
direkt samarbete kan åstadkomma resultat. Det är en
mycket bättre situation än när man huvudsakligen för
en uttalandepolitik.
OSSE är en betydelsefull organisation, som jag
sade. Vi har försökt informera om organisationen
genom att ge ut olika skrifter. Vi har också stimulerat
organisationerna att med statlig hjälp göra det. Natur-
ligtvis är det en del i vårt informationsansvar att göra
det även i fortsättningen. Jag tycker också att det är
mycket viktigt att de enskilda organisationerna finns
och att de klarar sig. Jag är medveten om att de har
det svårt. Men jag kan inte budgetförhandla från riks-
dagens talarstol. Men jag är medveten om deras si-
tuation, och det är klart att det blir lättare när vi inte
behöver ha besvärliga sparbeting över oss. I fråga om
det har vi ju nu kommit i en annan situation. Vi får väl
därför se vad framtiden kan innebära för dessa orga-
nisationer. Men kom ihåg att det inte bara är det gene-
rella bidraget som de får utan att det också är vissa
projektbidrag och bidrag för olika verksamheter. Det
blir därför litet mer än vad Birgitta Hambraeus nämn-
de i fråga om IKFF.