Herr talman! Jag har stor respekt för Birgitta
Hambraeus engagemang för OSSE, även om det i dag
mer grundar sig på en motvilja mot EU som jag kän-
ner det i debatten. Jag tycker att Birgitta Hambraeus
litet grand konstruerar motsättningar som inte är
verkliga. De bygger också på någon sorts förlegat
tänkande; att det var bättre förr. Det var bättre förr när
vi hade kalla kriget. Då var det enklare med plakat-
politik.
I den nya situationen, där vi förtroendefullt kan
samarbeta med väldigt många länder, kan man inte
hålla plakaten riktigt lika högt. Det handlar ju mer om
att man skall komma överens vid samarbetsbord. Men
vi gör ju så enormt mycket mer nytta vid de här sam-
arbetsborden!
OSSE är ju en fantastisk organisation, transatlan-
tisk och alleuropeisk som den är. Men vi måste kom-
ma ihåg att det inte räcker med att bara Sverige har en
alldeles fantastisk bra linje. I OSSE måste man kom-
ma överens. Det är en organisation där man fattar
beslut med konsensus. Då är det klart att man för att
nå konsensus måste samarbeta med grupperingar. Det
har vi gjort i den nordiska gruppen. Vi gör det alltfort.
Norden betyder fortfarande väldigt mycket i OSSE.
Vi gör det också i EU eftersom vi träffas så ofta
där. Det är en större grupp länder. När vi påverkar EU
kan vi göra vår röst starkare. Det är det som är det nya
i Europa i dag; det dynamiska där vi kan samarbeta
och inte bara skriva väldigt tjusiga slogan på plakat.
Sedan är det ju sant att länderna i Europa inte all-
tid är överens om alla delar i politiken. Det finns
exempelvis många spänningar mellan olika EU-länder
och USA. Så om den transatlantiska politiken kan det
ibland sättas frågetecken. Men jag tycker att det är
mycket intressant att få delta i den diskussionen i
stället för att bara stå vid sidan om och ha rätt slogan
på plakatet.
När Birgitta Hambraeus vill nämna ett fall där vi
har gjort som EU sade - och egentligen som Tyskland
sade - tar hon upp ett exempel som jag håller med om
faktiskt var dålig politik. Det gäller erkännandet av
Kroatien. Det kom alldeles för tidigt. Det var den
regering som föregick den som jag nu sitter i, den
borgerliga regeringen, som fattade beslut om det. Det
var kanske inte ett av deras allra bästa beslut. Men
kom ihåg, Birgitta Hambraeus, att vi inte var med i
EU då. EU-anpassningen var så stor i alla fall från
Birgitta Hambraeus borgerliga kamraters sida.