Fru talman! Först vill jag kommentera Björn
Erikssons svar. Om det var det svar som han gav i
Aftonbladet som statsrådet syftade till var det inte
svar på någon enda av mina frågor. Det var egentligen
ett försvar för personalen på förläggningen, som jag
inte på något sätt hade angripit. Jag ville ta över an-
svaret till oss.
Jag kan dessutom berätta att vi har vänsterpartister
även i Flen som följer verksamheten vid förläggning-
en ganska noga. Jag kommer att fortsätta att göra
besök på flyktingförläggningarna. Jag har redan varit
på väldigt många i Sverige. Men jag har inte suttit i
riksdagen så länge att jag har hunnit med alla ännu.
Jag skall besöka Lillhagen i början av maj.
Jag vill också klart deklarera och tala om, vilket
ofta blir ett missförstånd, att även Vänsterpartiet är
för en reglerad invandring. Jag tror att alla partier i
riksdagen är för en reglerad invandring. Vi pratar inte
om att öppna gränserna helt fritt. Vi delar uppfatt-
ningen att flyktingkonventioner och andra internatio-
nella konventioner skall följas.
Men det är egentligen inte konventionerna som är
ämnet för interpellationen. Det är vad vi skall göra åt
situationen för de barnfamiljer som bor på flyktingför-
läggningen i Flen, som bor i ett rum som delas av
både vuxna och barn. Det finns få utvecklingsmöjlig-
heter för de här barnen. Jag är helt övertygad om att
Invandrarverkets personal, som jag har sagt tidigare,
gör sitt absolut bästa. Men den måste ha resurser för
att göra det. Den måste få hjälp med att flytta barn-
familjerna från flyktingförläggningen i Flen.
Jag vill avsluta den här debatten med att tacka för
att vi har fått en möjlighet att diskutera detta i en anda
där jag känner att mitt ärliga uppsåt inte är ifrågasatt.