Fru talman! När det gäller frågan om ersättningen
till utbildningen är det som det står i mitt svar: Statlig
ersättning lämnas på samma villkor som för grundsko-
lebarnen.
Det är svårt för mig, fru talman, att gå in på mat-
lagningen på förläggningen i Flen. Men jag vet att den
som är ytterst ansvarig för Invandrarverket i den regi-
onen, Björn Eriksson, utförligt har svarat på Ulla
Hoffmanns frågor i Aftonbladet. Han erbjuder också
de intresserade att tillbringa litet längre tid än ett kort
besök på mottagningsenheten för att se hur de verkli-
ga förhållandena är. Det kanske vore bra för att åt-
minstone få svar på alla de frågor som ni fortfarande
har.
Jag har också varit i Flen. Jag skulle för min del
vilja säga att det syns hur man hela tiden försöker
reformera verksamheten och förbättra den när man ser
att problem uppstår, även på de områden som har
tagits upp här.
En sak jag särskilt skulle vilja nämna är det s.k.
förvaret, där man alltså håller de personer som har fått
besked om att de skall utvisas. De har inte haft till-
räckliga asylskäl. Det har tidigare varit vad man kun-
de kalla celliknande rum, och polisen har hanterat
detta. Efter den reform som vi har genomfört av ut-
länningslagen är det Invandrarverket som svarar för
förvaret och inte längre polisen.
Man har genast sett hur det har blivit en helt annan
möjlighet att förändra miljön. Man har satt i gång med
utbildningsverksamhet och andra saker i syfte att även
den person som skall avvisas får något slags menings-
fylld tillvaro i avvaktan på detta. Det är ett exempel
som också är unikt i världen, menar jag, hur man från
Invandrarverkets sida försöker att humanisera en
verksamhet som är oerhört svår, eftersom den har att
göra med människor som har lidit så mycket och som
i vissa fall, där man inte har asylskäl, måste skickas
tillbaka. Det är svårt och traumatiskt.
Men vi har reglerad invandring i Sverige, och de
som har asylskäl får stanna i Sverige. De som inte har
det måste återvända. Det finns de som inte accepterar
ett nej. Det är där som den långa väntetiden kan
komma in, för då måste fallet prövas igen. Det skall
vara rättssäkert m.m. Det är naturligtvis oerhört plåg-
samt, inte minst om barn är inblandade. Men jag me-
nar att med den nya lagstiftning vi har och den anda
som nu mer och mer genomsyrar myndigheterna har
vi en human utlänningslag.