Fru talman! Jag försökte i mitt första svar att ge en
så precis redovisning som möjligt. Däri ligger att
jag inte exakt kan säga hur vi kommer att ställa oss
i varje enskilt fall. Det vore tjänstefel av mig,
eftersom riksdagen har lagt fast riktlinjer för
krigsmaterielexporten som klart säger att det skall
göras en bedömning vid varje enskilt fall, bl.a. med
utgångspunkt i det svenska försvarets behov.
Därför är en samproduktion med t.ex. Norge på ett
sådant område någonting helt annat än andra typer
av export. Det vore oärligt av mig att förespegla
kammaren någonting annat. Det är ett precist svar
i den meningen att det i grunden inte finns något
absolut förbud mot export, men det krävs tillstånd
vid varje enskilt tillfälle.
Christina Linderholm tar upp problemet med
avgränsningen. Det funderar vi ständigt över. Det
är inte minst en följd av Christina Linderholms
fråga, men problemet har varit aktualiserat
tidigare. Var skall man dra gränsen mellan
antipersonella minor av den typ som avses i FN-
resolutionen och andra minor? Vi skall ha klart för
oss att det, när det gäller mina 013, är fråga om
stora kulor som skall gå genom pansar. Jag beskrev
minans karaktär tidigare. Det är en dyr mina. Om
den skall användas för antipersonella ändamål blir
det mycket dyrt. För sådant skulle man använda en
helt annan typ av mina. Minan inhandlas alltså inte
systematiskt för detta ändamål.
Jag har svårt att tänka mig att det över huvud taget
skulle bli fråga om något förvärv av sådana minor i
de länder som skulle vara aktuella. Jag har aldrig
hört talas om någon förfrågan eller om något
intresse av den här typen av mina. Det finns
oändligt många andra. Detta har lett till slutsatsen
att mina 013 icke kan betraktas som en
antipersonell mina. Inte ens utifrån de
gemensamma intressen som vi har att bevaka står
minan särskilt mycket i fokus.
Christina Linderholm pekar på ett speciellt
problem som jag inte känner till. Jag tvivlar på att
det finns ett samarbete med fransmännen i fråga om
denna mina. Jag kan ha fel på den punkten, men
jag har ingen information om att det skulle existera
något sådant samarbete. Jag skall gärna se över
detta samarbete om Christina Linderholm har
belägg för det, men mig veterligen finns det icke
något sådant samarbete. Följden av detta blir att
jag inte kan ge någon ytterligare kommentar till det
som Christina Linderholm säger om detta.
På detta område, liksom på andra, har Sverige varit
en av de drivande krafterna. Däri ligger att vi
ständigt gör den prövning som Christina
Linderholm hänvisar till. Jag sade också i mitt
tidigare svar att jag kan tänka mig en fortsatt
gradvis utveckling mot en humanare krigföring. Låt
oss kalla det så, även om jag i grunden tycker illa
om det begreppet. Det finns nämligen ingen human
krigföring. Arbetet på det här området kommer att
fortsätta.