Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Svar på interpellation 1993/94:109 om antipersonella minor

Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m), 1994-04-25 (riksmöte 1993/94).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Jag försökte i mitt första svar att ge en

så precis redovisning som möjligt. Däri ligger att

jag inte exakt kan säga hur vi kommer att ställa oss

i varje enskilt fall. Det vore tjänstefel av mig,

eftersom riksdagen har lagt fast riktlinjer för

krigsmaterielexporten som klart säger att det skall

göras en bedömning vid varje enskilt fall, bl.a. med

utgångspunkt i det svenska försvarets behov.

Därför är en samproduktion med t.ex. Norge på ett

sådant område någonting helt annat än andra typer

av export. Det vore oärligt av mig att förespegla

kammaren någonting annat. Det är ett precist svar

i den meningen att det i grunden inte finns något

absolut förbud mot export, men det krävs tillstånd

vid varje enskilt tillfälle.

Christina Linderholm tar upp problemet med

avgränsningen. Det funderar vi ständigt över. Det

är inte minst en följd av Christina Linderholms

fråga, men problemet har varit aktualiserat

tidigare. Var skall man dra gränsen mellan

antipersonella minor av den typ som avses i FN-

resolutionen och andra minor? Vi skall ha klart för

oss att det, när det gäller mina 013, är fråga om

stora kulor som skall gå genom pansar. Jag beskrev

minans karaktär tidigare. Det är en dyr mina. Om

den skall användas för antipersonella ändamål blir

det mycket dyrt. För sådant skulle man använda en

helt annan typ av mina. Minan inhandlas alltså inte

systematiskt för detta ändamål.

Jag har svårt att tänka mig att det över huvud taget

skulle bli fråga om något förvärv av sådana minor i

de länder som skulle vara aktuella. Jag har aldrig

hört talas om någon förfrågan eller om något

intresse av den här typen av mina. Det finns

oändligt många andra. Detta har lett till slutsatsen

att mina 013 icke kan betraktas som en

antipersonell mina. Inte ens utifrån de

gemensamma intressen som vi har att bevaka står

minan särskilt mycket i fokus.

Christina Linderholm pekar på ett speciellt

problem som jag inte känner till. Jag tvivlar på att

det finns ett samarbete med fransmännen i fråga om

denna mina. Jag kan ha fel på den punkten, men

jag har ingen information om att det skulle existera

något sådant samarbete. Jag skall gärna se över

detta samarbete om Christina Linderholm har

belägg för det, men mig veterligen finns det icke

något sådant samarbete. Följden av detta blir att

jag inte kan ge någon ytterligare kommentar till det

som Christina Linderholm säger om detta.

På detta område, liksom på andra, har Sverige varit

en av de drivande krafterna. Däri ligger att vi

ständigt gör den prövning som Christina

Linderholm hänvisar till. Jag sade också i mitt

tidigare svar att jag kan tänka mig en fortsatt

gradvis utveckling mot en humanare krigföring. Låt

oss kalla det så, även om jag i grunden tycker illa

om det begreppet. Det finns nämligen ingen human

krigföring. Arbetet på det här området kommer att

fortsätta.

Debatten

Hämtad sida: 7

7 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m): Svar på interpellation 1993/94:109 om antipersonella minor (1994-04-25) — PRESS0