Fru talman! Jag kan ansluta mig till statsrådets
definition om att det inte finns någon human
krigföring. Jag delar helt den uppfattningen.
Däremot delar jag nog inte statsrådets uppfattning
att det finns länder som skulle dra sig för
kostnaden. Det finns tyvärr fortfarande länder som
avsätter en betydande del av sin budget för att
utrusta sin krigsmakt.
När det gäller minan och samarbetet med Franrike
samarbetar man om ammunitionen inom ramen för
bonusprojektet. Man samarbetar med Giat
Industries of France. Det finns en koppling. Jag kan
naturligtvis inte bevisa hur stark den är. Men det
sker ett utvecklingssamarbete med fransmännen.
Det påstår åtminstone Jame's Defence Weekly,
som lär vara mycket respekterad i vapenkretsar.
Självfallet kan inte statsrådet stå här och säga vilka
länder man skall exportera till och i vilka
sammanhang det skall ske. Jag förutsätter dock att
Sverige kommer att ta till sig de synpunkter som
kommer fram här och de som kommer från
utrikesutskottet. Jag förutsätter också att man
driver de frågorna i översynen av minprotokollet.
Det finns ett förnämligt tillfälle just i år att förbättra
situationen på det här området för världens
fattigaste folk. Jag är ledsen att det inte har gått att
få mera precisa svar. Men jag tycker ändå att det är
värdefullt med den här diskussionen. Jag hoppas att
det inte är sista gången vi får tillfälle att diskutera
sådana här frågor.
Jag önskar en liten signal om att Sverige lovar att
driva frågan hårt under sitt ordförandeskap i
översynen av minprotokollet. Jag vill också ha ett
positivt besked om att man skall se var i gränszonen
man kan hitta minor som är ett mellanting mellan
truppminor och fordonsminor för att se om man gå
vidare från de minor som de flesta är så överens om
till till nästa grupp av farliga minor.