Herr talman! Jag skulle till att börja med vilja råda Miljöpartiet och Niclas Malmberg att läsa kulturarvsstudier utifrån axeln globalt, nationellt, regionalt och lokalt. Det finns många bra universitetsutbildningar. Jag har själv gått en och har någorlunda förståelse för frågorna.
Vi har nog aldrig hävdat, framför allt inte jag, att det skulle finnas något slags statisk och förstelnad ursvensk kultur som aldrig har inympat intryck utifrån - tvärtom. Kultur är odling - en organisk process. Jag nämnde det från talarstolen, om Niclas Malmberg lyssnade.
Det påstås att regeringen inte saknar en kulturarvspolitik. Ändå är man nu i färd med att författa den första kulturarvspolitiska propositionen. I riksdagen har jag de senaste åren inte kunnat hitta särskilt mycket av reformer, satsningar och höjda ambitioner för kulturarvet - snarare tvärtom.
Miljöpartiet angriper som vanligt halmdockor. Man håller upp någon här bredvid som talar om något slags förstelnat ursvenskt som aldrig kan förändras. Vi har aldrig haft någon uppfattning åt det hållet. Däremot erkänner vi ett unikt kulturarv som finns i Sverige, precis som vi erkänner andra länders unika kulturarv som finns i andra delar av världen. Det är allmän baskunskap, men det går också att fördjupa sig i det inom socialantropologin, etnologin och en del andra vetenskapliga discipliner.
Låt mig fråga följande: Varför ger man helt enkelt inte våra kulturarvsinstitutioner ökade möjligheter att fungera som forum där man vårdar, visar och förmedlar kulturarv? Eller ska folkbildningen axla den rollen om Sveriges museer ska dumpa arvet och agera studieförbund, som det ibland låter som hos Miljöpartiet? Är ni i så fall införstådda med konsekvenserna av det?