Herr talman! Jag ska erkänna att den här interpellationen kanske i huvudsak skrevs för att jag inte ville lämna riksdagen utan att ta tillfället i akt att en sista gång få diskutera utbildningspolitik. Jag ställde interpellationen för att jag tycker att det finns en viktig principiell diskussion kring detta med arbetsmarknaden och universitetens roll. När universiteten tar emot fler och fler studenter, när vi går från att ha ett universitet för en liten elit till ett universitet för kanske, som socialdemokratin säger, 50 % - men säg i alla fall en stor ungdomsgrupp, blir det ofta mer och mer fokus på det här med arbetsmarknad. Det är självklart att när 30-40 % av ungdomskullarna studerar är det viktigt att den utbildning vi ger dem också innebär att de kan få jobb i framtiden.
Men det finns en risk när man fokuserar för mycket på arbetsmarknaden. Det är att man tappar bort alla andra viktiga värden när det gäller studier. Studier är ett sätt att ge unga människor plattformar för framtiden. Det är att ge vingar åt deras drömmar. Om vi får en debatt som alltför mycket handlar om arbetsmarknaden och tillfälliga fluktueringar på arbetsmarknaden tappar man bort detta. För mig är det oerhört viktigt att vi har ett fokus på kvalitet och inte på de här kringfrågorna när det gäller studier. Om vi har det får vi också ett fokus på det som ger stabilitet för de här studenterna så att de kan komma ut och ha ett tryggt arbetsliv i framtiden.
Jag möter ständigt studenter som frågar mig just det: Marie, om jag nu läser vidare, ska jag läsa den eller den kursen? Hur tror du då att mina chanser på arbetsmarknaden ser ut? Och jag kan med trygghet säga till dem: Läs det du tycker är roligt, för i vår utbildning har vi gett dig en så bra bas att du kan stå trygg inför vad framtidens arbetsmarknad kräver av dig. Jag tror att det är jätteviktigt att vi får ha den diskussionen. Vi kan inte ha en diskussion som handlar om hur arbetsmarknaden ser ut. Vi måste ha en diskussion som handlar om hur vi genom bredd och kvalitet i utbildningen ger unga människor en bas för ett arbetsliv som är 40 år. Och det arbetslivet får inte vara lokalt. Det är vårt ständiga budskap till unga människor i dag. Det är inte Skåne, inte Stockholm, inte Örebro, som är din arbetsmarknad. Mina studenter, som jag kommer att få förmånen att utbilda, har världen som sin arbetsmarknad. Det är detta fokus som utbildningspolitiken och styrningen av pengar till utbildningen måste ha.
Sedan tänker jag ta mitt nästa inlägg till att mer diskutera grunderna i det här med styrning av utbildningen.