Herr talman! Jag vill hålla med Marie Wahlgren om skillnaden mellan de båda debatterna. I den förra debatten var min kritik mot er i Folkpartiet att ni lovar mycket och inte anslår några pengar. Det blir en väldigt konstig debatt där man inte kan diskutera sakfrågorna eftersom de skyms av den väldiga diskrepansen mellan vad man lovar i sak och hur mycket pengar man anslår.
Här är den annorlunda situationen att vi kan diskutera våra skillnader därför att Folkpartiet är tydligt med vilka prioriteringar man gör. Det är en bättre och mer levande debatt.
Folkpartiet säger, precis som Marie Wahlgren gör nu, att man måste välja och prioritera. Vi har valt att prioritera färre platser för att ha råd med annat.
Min invändning är att Folkpartiet gör en dålig omprioritering. Ni sparar 1 600 miljoner kronor på att minska antalet platser med 17 000. Det gör ni inte för att få råd med satsningar på högskolan utan för att ni prioriterar 52 miljarder kronor i skattesänkningar. De platser som jag pratar om dras in. Jag pratar nu om alliansens gemensamma motion.
Vart och ett av de borgerliga partierna har olika andra önskemål. Folkpartiet har önskemålet att förstärka bidraget per student, dock inte i närheten av de 1,6 miljarder man tar ifrån högskolor och universitet, utan så att man kan säga att man omfördelar. Den omfördelning ni gör är från utbildning till skattesänkning. Det är avskaffad förmögenhetsskatt, förbättring för aktieägarna och allt möjligt annat.
Det går inte att marknadsföra som en satsning på högre utbildning. Ni tar bort resurser från den högre utbildningen.
Jag tycker att utbildningen är så viktig och att våra ungdomars framtid är så viktig att vi ska kunna säga till dem som i dag går i nian eller i första årskursen på gymnasiet att vi är beredda att ta fram de pengar som behövs för att de ska få samma livschanser som de som i dag är 20 år har fått. Ni i Folkpartiet säger: Skattesänkningarna är så jätteviktiga att av er som är 15 år i dag, ni som har oturen att vara födda 1990 och 1991, får bara 35 % gå vidare till högskolan. Av era storasyskon kan däremot 45 % gå vidare.
Jag tycker att det är en osjyst prioritering. Det vore intressant att höra Marie Wahlgrens försvar för varför sänkt förmögenhetsskatt är en viktigare prioritering än 16-, 17- och 18-åringarnas möjligheter att bygga sig en framtid med en högkvalitetsutbildning på högskolan.
Marie Wahlgren nämnde också några utbildningar som har kvalitetsproblem. Vi kommer alltid att ha det. Vi måste ha exceptionellt noggranna rutiner för att hitta dem och se till att de utbildningarna stärks i sin kvalitet. Just nu pågår ett arbete med ekonomutbildningarna. Jag har tagit initiativ till en ny examensbeskrivning för civilekonomutbildningen och ett återinförande av den civilekonomutbildning som avskaffades 1993 så att vi kan sätta moderna mål för utbildningen till vilka vi kan knyta en ambitiös utvärdering. Jag tror att det kommer att innebära en kvalitetsstimulans och en kvalitetsskärpning på ett utbildningsområde där det har varit lite problem.