Herr talman! Jag är glad över att vi i Sverige kan säga att vi har en utrikesminister som är HBT-kompetent. Det kan nog ingen ifrågasätta, och det är vi väldigt stolta över. Tänk om även Irans utrikesminister och vice sådan hade haft samma inblick och kompetens!
Jag är också glad över att utrikesministern säger att det finns grunder att faktiskt lyfta upp dessa frågor i kommissionen, att kommissionen kan agera just utifrån de regler som EU gemensamt fastställt och med de hänvisningar som Martin Andreasson tidigare lyfte upp om att många av länderna faktiskt inte uppfyller de grundläggande kraven för sitt medlemskap.
Sveriges agerande i den här frågan måste ses som mycket viktigt. Det kanske inte är så många andra länder som lika starkt som Sverige lyfter upp dessa frågor både i europeiska och i andra internationella sammanhang. Då blir det också väldigt tydligt ifall Sverige helt plötsligt inte hörs. Eftersom Sverige hörs och agerar i alla andra sammanhang märks det att det finns brister om vi inte agerar och inte hörs i just de här frågorna.
Nu kommer vi från riksdagens sida, och från den tvärpolitiska HBT-gruppens sida i riksdagen, att följa utrikesministern i det arbete som kommer att bedrivas och se vad man kan göra inom ramen för kommissionen och rådet. Jag vill understryka att utrikesministern har allt vårt stöd, och om det behövs underlag och mer kunskap ställer vi upp med det.