Herr talman! Jag är väldigt glad över att höra att även utrikesministern träffade vice utrikesministern - eller var det vice statsministern; jag blir lite osäker nu - och fick möjlighet att lyfta upp frågor kring mänskliga rättigheter. De avrättningar som har skett på löpande band i Iran av unga homosexuella genom hängning är ju direkt oacceptabla. Jag har faktiskt efterlyst fler tydliga ageranden från regeringen, och jag är jätteglad att utrikesministern har tagit upp det här.
Jag vill gå tillbaka till Polen och vår kontinent. Jag skulle faktiskt ha önskat att utrikesministern hade svarat att hon är beredd att lyfta upp den här frågan i rådet och att arbeta för att kommissionen aktualiserar frågan. Jag kan inte se någon annan lösning i dag.
Vad gäller fördomar kan jag bara se tillbaka på mina föräldrars före detta hemland, Grekland, som ligger kanske 40 år tillbaka i tiden jämfört med den utveckling vi har i Sverige. Det är ju ett land som har varit medlem i EU under mycket längre tid än de baltiska länderna och Polen. Så visst - det finns fördomar. Men vad gör europeiska unionen samlat för att agera starkt när det kommer upp sådana här fördomar?
Vi har parlamentariker som har tagit upp frågan i Europaparlamentet, och där har man från den polska sidan agerat väldigt starkt och tyckt att man inte vill ha en diskussion i parlamentet. Man vill inte ha en debatt om de här frågorna, därför att man tycker att Polen uppfyller de krav som ställs i Europakonventionen. Men ändå påpekar man i sitt uttalande från de polska representanterna att det handlar om att försvara den offentliga moralen, och det är väl i alla fall inte en godtagbar grund enligt europeiska konventionen.
Det är väl kanske där som man behöver ta en diskussion på högsta politiska nivå. Hade det varit enskilda ledamöter så hade det varit en sak - jag menar, vi har ju ledamöter även här i riksdagen som ställer sig i talarstolen och föraktar och har fördomar om homosexuella - men i Polen är det faktiskt presidenten, den högsta politiska ledningen i Polen, som agerar på det här sättet. Detsamma gäller Lettland. Det är därför, just bara därför, som det är viktigt att även EU och Sverige agerar från absolut högsta nivå.
Vi från den tvärpolitiska HBT-gruppen kommer att begära ett möte med Polens ambassadör här i Sverige för att protestera och påtala de krav som vi ställer på Polen i och med att det numera är ett land i gänget bland EU-länderna. Därför vill vi också att man agerar på högsta politiska nivå från Sverige.
Utrikesministern, jag ställer frågan en gång till. Svara ja eller nej. Kan du tänka dig att ta upp frågan med kommissionen så att den också kommer upp i rådet, så att de högsta politiska ledarna inser att det här är ett problem som de måste ta itu med?