Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret. Jag vill göra en tillbakablick till gårdagens debatt som berörde utrikesministerns område. Jag frågade näringsminister Thomas Östros om han hade tagit upp situationen för homosexuella i Iran med Irans vice utrikesminister som var här i tisdags.
Näringsministern pekade på den handel som Sverige bedriver med Iran och tyckte att den var mycket viktigare, men man ska naturligtvis även lyfta upp frågor om mänskliga rättigheter. Då kan man, utrikesministern, inte låta bli att fråga sig: Handel till vilket pris? Hur många fler homosexuella ska avrättas i Iran innan Sverige agerar och reagerar? Och det är precis samma sak som gäller i Polen, som vi diskuterar nu, och även i de baltiska länderna, i Lettland.
Herr talman! Jag vill redan nu ställa några frågor till utrikesministern eftersom jag inte tycker att jag har fått något svar på hur utrikesministern tänker agera i den här frågan. Den första frågan är: Är utrikesministern beredd att i kommissionen aktualisera frågan om någon form av åtgärder mot Polen och Lettland då deras agerande uppenbarligen strider mot EU:s konstitution och diskrimineringsskydd? Är hon i så fall beredd att se till att de avkrävs en förklaring?
Marek Jurek, som är en av de ledande politikerna i Polen efter valet, uttalade den 26 september att homosexuell läggning i sig är en sjukdom medan själva utövandet av denna läggning är en mental avvikelse.
Det finns exempel efter exempel, och jag är säker på att även utrikesministern har tagit del av alla de här otroligt kränkande och vidriga uttalandena från de polska politikerna. Men det räcker inte, utan även premiärministern och presidenten i Polen har uttalat sig precis på samma sätt.
Och just nu, utrikesministern, överväger man på andra sidan Östersjön ett förbud mot äktenskap mellan samkönade personer. Det finns inte bara tendenser, utan det finns klara konkreta bevis på att man både i de baltiska länderna och i Polen, i stället för att hävda de mänskliga rättigheterna i och med sitt medlemskap EU, går den motsatta vägen. Just därför tycker jag att Sverige måste vara först med att driva frågan och agera inom EU. Vi måste ställa krav i rådet, kommissionen måste ställa krav, och EU måste gemensamt gå ut och agera, både mot Polen och de baltiska länderna. Något annat tycker jag är helt omöjligt.
Utrikesministern går in på de aktiviteter som har genomförts, bland annat med stöd från Sveriges ambassad i Polen. De aktiviteterna är mycket bra. Men nu under hösten har demonstrationer och manifestationer gång på gång slagits ned. Polisen har inte varit beredd att skydda demonstranterna. Tvärtom har man hävdat att man inte kan skydda demonstrationerna och därför måste man i stället stoppa dem. Demonstrationerna utgör också en risk för landets moral, och det finns också en risk att moralen ifrågasätts genom de här jämlikhets- och frihetsdemonstrationerna.
Jag vill alltså höra: Är ministern beredd att agera konkret i rådet?