Fru talman! Propositionen
Ändrade regler om ersättning vid sjukdom och ökad flexibilitet för anställning av sjömän
ligger nu på riksdagens bord för behandling.
Bland annat föreslås i denna proposition att sjömanslagens bestämmelser om sjuklön ska försämras. De sjöfackliga organisationerna har räknat ut att en sjöman som tjänar 25 000 kronor i månaden kommer att förlora upp till 8 000 kronor netto i jämförelse med dagens system. Detta förslag ligger väl i linje med alliansregeringens övriga politik - att slå mot löntagare och sjuka. Både de sjöfackliga organisationerna och arbetsgivarna i form av SARF, Sjöfartens Arbetsgivareförbund, avstyrkte förslaget i remissrundan som föregick propositionen.
De fackliga organisationernas avståndstagande är lättförståeligt - de vill skydda sina sjuka medlemmar mot försämringar. Vad arbetsgivarsidan var rädda för var dock att förslaget också skulle inskränka den så kallade regressrätten, det vill säga de pengar redarna får tillbaka från Försäkringskassan när de betalar ut sjuklön för en sjuk sjöman, och att rätten till sjuklön är reglerad inte bara i lag utan också i kollektivavtal. Om regeringen ändrar i lagen finns bestämmelserna med andra ord fortfarande kvar i avtalen.
Redarna kommer fortsättningsvis att tvingas betala ut sjuklön men får minskad ersättning. SARF skriver i sitt remissvar att detta kommer att bli synnerligen kostsamt för de svenska rederierna, och regeringen skriver själv i propositionen att ersättningen till redarna minskar med 50 procent mot nuvarande ordning.
Detta är den sjöfartspolitiska aktivitet som sysselsätter regeringen i en historisk kris för svensk sjöfart, då utflaggningen når rekordhöjder. Detta är vad regeringen kan leverera - förutom att utreda frågan om införande av ett svenskt fiffelregister, förstås. Till detta kommer också fumlandet med tonnageskatten, som man lovade införa när man satt i opposition. Svensk sjöfart behöver sannerligen en annan regering för att få tillbaka sin framtidstro igen.
Det är inte nog med detta, utan alliansregeringen har dessutom levererat sprängstoff till den kommande avtalsrörelsen på sjöområdet. När arbetsgivarna får minskad ersättning vill de naturligtvis mönstra ut bestämmelserna eller kraftigt försämra reglerna om sjuklön ur avtalen, och de fackliga organisationerna kan väl knappast stillatigande acceptera att deras sjuka medlemmar drabbas av ett så stort ekonomiskt avbräck.
Regeringen är så storsint i sin proposition att man föreslår att de nya reglerna ska träda i kraft den 1 februari 2011, dagen efter de sista nu gällande sjöavtalen löper ut. Detta är för att "ge parterna möjlighet att anpassa avtalen till de nya förutsättningarna" - hur nu det ska gå till. Tala om statligt ingripande i en avtalsrörelse! Regeringen lämpar över effekterna av sitt illa genomtänkta förslag i knäet på parterna på sjöarbetsmarknaden och bäddar därmed för en konflikt på området som svensk sjöfart och svensk industri sannerligen inte behöver i det rådande läget.
Som lök på laxen har dessutom en annan statlig utredning, den så kallade MLC-utredningen, nyligen lagt fram sitt betänkande. ILO, Internationella arbetsorganisationen i Genève, har nämligen samlat och moderniserat de internationella konventioner som gäller på sjöfartens område i ett dokument, sjöarbetskonventionen, som ministerrådet har uppmanat alla EU:s medlemsstater att ansluta sig till och som den svenska ILO-kommittén har rekommenderat.
Utredaren Johan Fransson, tidigare sjösäkerhetsdirektör, slår i utredningen fast att en av de lagförändringar som är nödvändiga för Sveriges anslutning till konventionen är just bestämmelserna om sjuklön i sjömanslagen, men inte alls på det sätt som regeringen föreslår. Tvärtom anser han det nödvändigt att utöka sjömanslagens regler och göra ett tillägg om att lön ska utgå under minst 112 dagar för sjömän som inte längre är ombord. Det innebär att riksdagen om vi nu fattar beslut om att anta regeringens proposition ändå får ändra lagen igen. Eller tänker sig månne regeringen att Sverige skulle skämma ut sig genom att inte ansluta sig till sjöarbetskonventionen?
En kommande rödgrön regering måste se som en av sina uppgifter att reda upp i den röra som den borgerliga regeringen har åstadkommit på detta område. Alliansregeringens hafsiga hantering av frågan måste rättas till och rättas till på ett sätt som inte går ut över sjuka sjömän eller svensk sjöfart. Detta kommer att ske om vi får en rödgrön regering i september.
Fru talman! Detta är förmodligen min sista ärendedebatt i trafikutskottet. Jag vill passa på att tacka trafikutskottets personal för ett engagerat och skickligt arbete som har gjort att vi ledamöter har fått bra propositioner och bra betänkanden och därmed förhoppningsvis har kunnat fatta bra beslut. Det kan vi alltid diskutera. Jag har varit 16 fantastiska år i trafikutskottet och riksdagen. Jag vill också passa på att tacka alla mina utskottskamrater för ett gott kamratskap och många roliga minnen som jag bär med mig i livet. Jag kommer säkert att sakna Rådhströms och Mejerns helt obegripliga dialekt. Tack ska ni ha, mina vänner!
(Applåder)
I detta anförande instämde Lars Mejern Larsson, Désirée Liljevall, Hans Stenberg och Krister Örnfjäder (alla s).