Fru talman! Claes-Göran Brandin återkommer till svepande formuleringar om att man slår undan fötterna på sjömännen. Men detta handlar om sjömän i inre fart, och på detta fartområde finns det inte någon större internationell konkurrens om arbetskraften. Jag återkommer till detta.
Sjömän i fjärrsjöfart har ett bättre läge än många på den svenska arbetsmarknaden. De drabbas nämligen av någon karensdag. När det gäller den inre sjöfarten blir det en karensdag precis som för alla oss andra, därefter 80 procent sjuklön i 14 dagar och därefter sjukpenning.
Hur försvarar Claes-Göran Brandin att en yrkesgrupp som kanske inte har mer annorlunda arbetsförhållanden än lokförare eller byggnadsarbetare som bor i Dalarna och jobbar i Stockholm och ligger borta i veckorna ska ha bättre villkor? Varför ska sjömän har bättre villkor än andra yrkesgrupper?
Du har ju en facklig bakgrund, Claes-Göran Brandin. Är det rimligt att vi ska ha den olika behandling på den svenska arbetsmarknaden som detta faktiskt innebär?