Fru talman! Det jag försökte åstadkomma i mitt anförande var att få en balans i detta med försiktighetsprincipen. Det vore sällsynt olyckligt om vi som nation skulle springa på alla bollar samtidigt. Vi måste ha någon form av utvärdering av vad som anses vara det absolut skadligaste och där sannolikheten är störst. I Riodeklarationen står: där det finns ett hot om allvarlig eller oåterkallelig skada. Det är något annat än den allmänmänskliga oro som man kan bära lite till mans, även jag, och då är det viktigt att man lyssnar på vetenskapen.
Gunvor G Ericson vet, precis som jag, att inom vetenskapen är det sällan entydigt. Det finns ofta två olika synpunkter. Därför är det viktigt att båda får komma till tals och att man med det som utgångspunkt ska ta ställning. Därför har såväl individen som politiken och företagen ett stort ansvar.
I Gunvor G Ericsons värld är det dock bara det allmänna, alltså politiken, som ska ta ansvar för den enskilde. Det är inte rätt ansvarsfördelning. Vi har alltid i första hand ansvar för våra egna liv - sedan kan vi utvidga det.
Vi ska naturligtvis tillhandahålla instrument, mätvärden etcetera och ett rimligt förhållningssätt till kemikalier. Det som är skadligt ska tas bort. Kemikalier som är bra ska vi givetvis använda i människans tjänst.
När det gäller sukralos finns det, precis som Gunvor G Ericson sade, forskare som hävdar detta. Ja, jag är alldeles övertygad om det. Det är därför vi fortsätter fördjupa kunskaperna.