Fru talman! Det är en viktig debatt som förs i dag om kemikaliers påverkan på människor och miljö. Visst oroas man när man hör talas om ökad kemikalieanvändning, att det i dricksvatten finns ämnen som man inte ens kan uttala namnen på, att det kan finnas gifter i de solkrämer vi smörjer våra barn med och skadliga ämnen i de kläder vi har närmast kroppen.
Kemikalieämnet berör och engagerar, och därför kommer jag troligen att tala något längre tid än de sex minuter som jag anmält att jag skulle tala. Men även om detta ämne berör och oroar måste både hjärtat och hjärnan vara påkopplade. Förtroende kan inte ges endast till den som skriker högst.
Jag måste säga att jag tycker att särskilt Socialdemokraterna har ett högt tonläge i förhållande till sina åtgärdsförslag. Ett argt yttrande har de presterat till det här betänkandet, men deras politik byggs inte under med mer än en enda enskild motion.
Låt mig börja med denna enda motion, som handlar om spridning av sötningsmedel i miljön. Sedan januari i år finns det en ny EU-förordning om livsmedelstillsatser. Sveriges regering har varit starkt pådrivande för att det i förordningen ska finnas regler som kräver att hänsyn ska tas till miljöeffekter vid godkännande av livsmedelstillsatser. Det här finns nu på plats, och det är en stor framgång. Med anledning av den nya förordningen ska den europeiska livsmedelsmyndigheten göra en översyn av alla tillsatser. Då ska deras miljöpåverkan finnas med i bedömningen av om de i fortsättningen ska vara godkända.
Ämnet sukralos, som vi har hört talas om tidigare i debatten i dag, är en livsmedelstillsats som i stort sett går igenom kroppen opåverkad. Den har också mycket stabila egenskaper i naturen. Men forskarna anser att det fortfarande finns för få vetenskapliga resultat om hur vattenlevande djur påverkas av ämnet. En del forskning har pågått om sukralos, och under arbetet med den nya EU-förordningen om tillsatser har jordbruksministern skickat in till EU de studier som funnits för beaktande.
För några veckor sedan blev Naturvårdsverket och institutionen för tillämpad miljövetenskap vid Stockholms universitet klara med en förstudie på kräftdjur. Slutsatsen är att sukralos kan ha ekotoxiska effekter och att det är svårt att förutsäga långsiktiga effekter av ämnet. Detta är viktiga resultat, men studien är fortfarande bara en förstudie. Forskarna uppmanas nu att komma in med förslag till fördjupade studier hos Naturvårdsverket.
Visst verkar det mycket angeläget att gå vidare med mer omfattande forskning. Framkommer det tydliga negativa effekter för miljö och djur av sukralos ska studierna förstås förmedlas till kommissionen och till Efsa som argumentation för ett förbud.
Sammanfattningsvis vill jag säga att vi i alliansen har drivit på arbetet i EU. Vi följer forskningen på området och ska fortsatt agera i frågan om det framkommer vetenskapligt underlag för detta.
Nu tänker jag tala om läkemedel och miljö. Visst är det så att läkemedel har påvisats i dricksvatten. Detta är en varningssignal om att vårt sätt att hantera läkemedel i dag kan leda till hälso- och miljöproblem i framtiden. Vissa djurarter är redan drabbade av störningar.
Men också på detta område, läkemedel som tillförs naturen, är kunskapen om effekterna begränsade. Försiktighetsprincipen ska förstås gälla också på det här området, och därför ska vi vidta åtgärder för att minska ämnen som bedöms farliga för miljön. För flera år sedan skrev jag en motion om att det behövs bättre upplysning om att mediciner inte ska kastas eller spolas ned i avfallet. Det är viktigt att läkemedel tas om hand korrekt och att insamlingssystemet fungerar bra.
Den största delen av de läkemedel som når miljön kommer via toaletter när medicin har passerat genom människors kroppar. Den sista anhalten innan läkemedelsresten kommer ut i naturen är via reningsverket. Slutsatsen av det här är att man måste göra den största insatsen i början av kedjan, i läkemedelsanvändningen. Men man måste också se över reningsmöjligheterna i reningsverken.
Naturvårdsverket har fått i uppdrag att utreda frågan om läkemedelsrester i miljön. Åtgärder som är baserade på det arbetet kommer i havspropositionen, som snart ska presenteras. I Naturvårdsverkets rapport rekommenderas att vissa åtgärder ska vänta tills ett forskningsprojekt som kallas Mistrapharma är klart. Det blir det år 2012. Resultatet från det projektet ska förstås studeras och reageras på.
I december förra året kom EU-kommissionen med en kommunikation över hur de framöver avser att driva frågorna om läkemedel. I detta finns ett viktigt förslag om att läkemedelsövervakningen också bör inkludera miljöpåverkan. I dag ingår biverkningar och folkhälsoaspekter i övervakningen, men inte miljöpåverkan. EU:s läkemedelslagstiftning behöver kompletteras med tanke på ämnens miljöfarlighet. Jag anser att det är angeläget att Sverige i den fortsatta rådsbehandlingen arbetar för att miljöpåverkan införs i EU:s läkemedelsövervakning. Läkemedel som är mycket farliga och som det säljs mycket av behöver sättas under regelbunden kontroll för att effekterna ska kunna följas.
I detta sammanhang kan det vara viktigt att nämna att behandlingen av patienter alltid ska komma i första hand när ett läkemedel förskrivs. Men finns det ett miljövänligt bättre alternativ för att uppnå samma effekt bör det finnas drivkrafter för att de mindre miljöpåverkande substanserna ska användas. I Sverige är nu hälften av alla läkemedel miljöklassificerade. Det är mycket bra i en internationell jämförelse. Dessa kunskaper borde spridas i resten av EU.
EU:s läkemedelsmyndighet har uttalat att den inte har kapacitet att ta hand om en databas för miljöklassificering, men också sagt att den inte har något emot om ett medlemsland tar på sig uppgiften. Kanske skulle Läkemedelsverket i Sverige kunna härbärgera en internationellt tillgänglig databas. Jag tycker att det är värt att se över det förslaget. Det skulle kunna vara en fjäder i hatten för Sverige.
Ökad rening av vatten håller Mistrapharma på att forska om. Att införa en ny reningsteknik är mycket dyrt. Eftersom vi inte kommer att ha råd att förändra allt på en gång är det viktigt att veta hur vi ska satsa pengarna för rening och vad det är vi först måste skydda.
Jag vill säga något om kemikalier i varor. Kemikalieinspektionen har fått i uppdrag att öka sitt arbete vad gäller problemet med kemikalier i varor, särskilt varor för barn. I april ska de redovisa en lista över ämnen som kan vara lämplig när Sverige ska driva olika processer i Reach.
Sverige ska vara tufft i det fortsatta arbetet i EU. Arbetet med hur information om farliga ämnen ska lämnas vidare till leverantörer och konsumenter måste fortsätta. Vi konsumenter måste få bättre information för att kunna skapa ett konsumenttryck för höga miljökrav på till exempel kläder.
Allra sist vill jag säga att jag är mycket glad för att vi i Sverige efter många års arbete nu lyckats få fram ett förbud mot kvicksilver. Kvicksilver är ett av de allra farligaste miljögifterna och är ett hot mot både människors hälsa och miljön. I den oro man kan känna beträffande kemikalier är det alltså samtidigt glädjande att kunna konstatera att det på kemikalieområdet pågår mycket forskning och uppföljning och att vi i Sverige kommer i land med åtgärder både nationellt och internationellt.
Med detta sagt yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.